Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
K:o 5. 7
Äfven Min så vore, att denna förevänd-
ning vore-mindre tvifvelaktig, <i v;
likväl det förhållandet, att menskliga
er behandlas såsom eländiga verk-
Den hedniska, obevekliga idéen,
ten går här igen och afkastar sin
sedliga halt, som utgör dess enda be-
rättigande vilkor.
ma undantagslagstiftning har ej
annat mål än att göra lasten
möjligast oskadlig från fysisk synpunkt.
Staten, som tillämpar den, utgår såle-
des från åsigten, att lasten är en nöd-
vändighet, en obeveklig naturlag, och
att man måste inrymma henne plats i
’
samhällsinrättningarna. Det är derförl
han skyddar och omgifver henne med
Biti hiign. Och det är rättvisans ställ-
företrädare, som i sjelfva verket för-
kunnar denna nödvändighetens och följ-
aktligen lastens lagliga berättigande!
Hvart tager då lagens majestät vägen?
Lagen är den skrifna rätten, eller är
don blott en förhatlig lögn. Dorpå
grundar sig dess kraft och dess vär-
dighet ; men huru skola dessa kunna,
bevaras, om man gör henne till skydd j
för liderligheten? Är det ej alldelesI
klart, att, genom att ställa lagen i prosti- i
tuti ns tjenst, lagen sjelf förnedras, j
ty om hon beskyddar lasten, tager hon
henne för godt och blifver sjelt’ lastbar.
Detta är att öfverändakasta sjelfva sam-
hällsmoralen, och huru går det då mod
rätten att bestraffa. Huru! se här do-
niiiivn, som sätter sig till doms för att
ntöfva den fruktansvärdaste makt afalla,
den att straffa en menniska, som kränkt
rätten i sin medmenniskas person. Det
är, som man uttryckt det i ett utta-
lande, sublimt i all sin enkelhet, rät-
ten, som skall skipas i lagens namn,
hvilken är dess högtidliga uttryck. Och
denna lag, i hvars namn han talar, in-
nehåller c’u paragraf vare sig klart
ullrvi-kt eller underförstått, detta gör
föga till saken
— hvilken står i den
uppenbaraste strid mot den eviga mo-
ralen, emedan hpn erkänner, att lasten
är till den grad nödvändig, att lagön
bör skydda och hägna densamma genom
ott undantagsförhållande. Kan någon
tänka sin- en mera oerhörd och mera
farlig sjelfmotsägelse? För min egen
del kan jag del ej! Jag vet, att lagen
i Frankrike tiger i denna punkt, och
;iii man ainöjer sig med administrativa
åtgärder. Denna tystnad är ett erkän-|
namle. och ett förkrossande sådant. Man’
har icke vågat fläcka lagboken, men
man gör icke doss mindre, hvad man
icke vågar högl uttala, i skuggan af
polismyndigheten.
Vidare! öfverallt, hvarest sedlighets-
polisinrättningen är införd med alla dess
biförhållanden, är det, nödvändigt, på
del att dot dermed afsedda ändamålel
skall ernås, att staten uppmuntrar ut-
vecklingen af den beskyddade lasten.’
Detta är alldeles säkert. Det är med
bitter saknad myndigheten ser, att en
eller annan osedlighetshåla, som sorte-
rar under samma myndighet, stanges.
Latom oss betänka anledningen till denna
klagan, som man ej fruktat att öppet
erkänna, och låtom oss sätta i officiela
siffror den skamliga verkligheten. Hvad
är det da, som skall tolereras, upp-
muntras och skyddas? Hvad önskar man
utveckla? Det är dessa afskyvärda nä-
sten, hvarest man håller menniskokrop-
pen fal, och dit ungdomen kommer att
fläcka sig, denna ungdom, som så att
säga utgör nationens vår. Den gamle
komikern Plautus sade redan om prosti-
tutionen, att den i likhet med hafvet
uppslukat alla skatter, som man ned-
kastar deri. Det skändliga tillhåll; hvari
prostitutionen har sin varelse, är det
icke såsom ett hus bygdt på grafven,
hvarom den gamle vise i Judalandet
talar. Jo, det är såväl själames som
kroppames graf. Och det är staten,
som har nyckeln dertill, och som derpå
på ett- eller annat sätt kungör dessa
lögnaktiga ord: "Inträden! den last jag
skyddar är ofarlig!’1 Så underlättas det
första steget på det sluttande plan, på
hvilket man ej hejdar sig, och lösslap-
pes prostitutionens styrka, som hånar
alla förordningar, sedan hon väl kränkt
den gudomliga lagen! Ocli man talar
sedan om statons moraliska uppgift ef-
ter allt detta! Om man invänder, att
det onda finnes myndigheterna förutan,
och att man bör hafva rättighet att
hämna dess olyckliga verkningar genom
att skydda den allmänna helsan, så sva-
rar jag härpå, att, fastän det onda lin-
nes, utgör detta ej någon anledning
till att staten bör göra sig medansvarig
deri, och att det är att foga ett nytt
ondt till det, som redan iinnes, att
ställa det under den borgerliga myn-
dighetens beskydd och att göra henne
solidarisk dermed. Dessutom bör an-
märkas, att vi ingalunda vilja,’ att sta-
ten skall förblifva overksam och likgil-
tig vid åsynen af detta förfärliga sam-
hällssår. Hans främsta pligt är att
uppmuntra alla medel, som äro egnade
att bidraga till att motverka det onda,
genom spridande af upplysning, den
rättvisa fördelningen af de allmänna
börddrna, och dessutom att förhindra
all offentlig yttring’och all ordnad verk-
samhet af prostitutionen. Det är icke
sant, att vi begära prostitutionens fri-
het. Vi tillbakavisa kraftigt dennane-
driga beskyllning. Vi fordra, att man
förföljer och bestraffar all förförelse, och
att man gör det på ett alldeles sär-
skildt sätt i fråga om minderåriga. Den
medicinska frågan förblifyer’oberörd, och
vi erkänna, att allt, som står i sam-
band med den allmänna helsan, för-
tjenar den allvarligaste uppmärksamhet.
Hvad vi fordra är, att staten icke blif-
ver prostitutionens medhjelpare och be-
skyddare genom att kränka alla de all-
männa lagar, som skärma om den en-
skilda rätten, och att han icke gör för
prostitutionen, hvad man vägrat att göra
för spelet. Vi fordra, att han icke för-
nekar sin sedliga karakter, och att han
ej i sig sjelf skändar den höga borgen
för den samhälleliga okränkbarheten.
Hans form är af föga vigt, vare sig
att han är monarkisk eller demokratisk,
hans åligganden äro alltid- desamma.
För att sammanfatta, hvad jag när-
mare utvecklat, skall jag till slut upp-
ställa en motsats, som trängt sig på
mig vid betraktelsen af de åligganden
staten åtagit sig i de riken, hvarest
sedlighetspolis-anordningen förefinnes.
Det finnes en inrättning, som enligt
min åsigt är den dyrbaraste bland alla,
emedan den beskyddar samvetsfriheten,
och denna är det borgerliga äktenska-
pet. Staten företräder dervid under
enkla former, som icke böra dölja stor-
heten af dess uppgift, den sociala inag-
ten i det som denna eger välgörande,
skyddande och af högsta sedliga bety-
delse. Han öfvervakar den heligaste
bland alla öfverenskommelser, den. som
grundar familjen, han förvarar den skrift-
liga afhandlingen och förblifver dess
vaksamme försvarare, täckande med sitt
mägtiga beskydd först makan, sedan
barnet, och bevarar familjehärden Eran
yttre faror och till och med för utbrot-
ten af de onda lidelser, som der kunna
gifva sig luft. Det är staten, som, re-
dan innan kyrkan har uttalat sin väl-
signelse, grundat den menskliga famil-
jen. *) Men i en närbelägen byggnad,
som tillhör samma stat, ser jag i samma
ögonblick -en olycklig varelse inträda,
som måhända är offer för förförelsen;
hon skall af en annan bland statens
tjenare märkas med skändlighetens prä-
gel och blifva en mensklig handelsvara,
som ej kan undkomma frän det förfär-
liga fängelse, hvartill polisen har nyc-
keln, utan med den största svårighet!
— Det är en skändlig varelse, torde
n;igon säga. Tyvärr är detta ofta fal-
let. Vi äro ingalunda böjda för att
förhärliga den fallna qvinnan, som ofta
är en hårdnackad förförerska, som för-
leder den oerfarna ungdomen. Men be-
tariken, att de farligaste Delilor befinna
sig utanför området af statens öfverva-
kande och fortsätta lugnt sitt skändliga
yrke, tack vare smygpressen, som för
till torgs de goda ultramontanska lär-
domarne, statskupper och liderligheten.
De qvinnor, pd hvilka polisens hand
hvilar, hafva ofta blifvit utkastade på
gatan af hunger. Men i stället för att
göra allt för att rycka dem ifrån för-
derfvet genom disciplinära åtgärder, som
*) Förf. talar naturligtvis om länder, i
hvilka civil-iiktenskapet är obligatoriskt.
, Red:s anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
