Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gud, ty de äro inlärda under många
tårar .och i sanning, få af ’’Tro och
Lifs läsare hafva en aning om de li-
danden, dessa dissenters utstått och del-
vis ännu utstå för sin trosåskådning. |
Hvem förnekar att do icke sjelfva ge- j
nom ovishet ofta ådragil sig förföljelsen,
lidandet .såsom ett faktum står dock ([var.
Kl. närmade sig 11 innan allt åter var
tyst och stilla i det kära missionshuset
och en livar "gåti till sitt" för att der
tacka Gud för allt livad han gifvit ’>ss
under denna mötets första dag. —
Följande morgon samlades nian ånyo
till diskussion af mötet förelagda frå-
gor och medhunnos dervid följande 2:ne.
Hvflraf kunna vt veta att vi ledas af
Guds Ande?", samt "Hafva de troendei
tillräckligt beaktat tillsägelsen i Jak. |
5: 16: bekännen för hvarandra e’dra
öfverträdelser?’
Eftermiddagen var afsedd till diskus-
sion öfver regeringens och kyrkomötets
disaenterlags förslag, hvilka bada. pa-
ragraf för paragraf, genomgmgos. I
allmänhet antogs regeringens förslag,
under det samtliga kyrkomötets tillägg
förkastades. Följande ändringar anså-
gos dock oundvikliga. — Paragr. 3 an-
sågs böra omredigeras i syfte att be-
stämmelsenia "in "föreståndare11
skulle
bortfalla och i stället civilregister in-
föras eller om detta oj late sig gi
det lutherska presterskapel åläggas, att
i sina böcker hälla förteckning öfver
dissenters och"deras barn. Denna ön-
skan motiverades dermed, att då dis-
senters äfven framdeles blefve skyldige
till luth. kyrkan betala skatt (endast
med inni. af personella utskylder), den-
na kyrkas presterskap kunde, i likhet I
med hvad i Sverige är fallet, åläggas
denna gengäld.
Sednare delen af paragr. (> ansågs
irhålla den lydelse; att dissenters
väl vore berättigade inrätta skolor, der .:
religionsundervisning meddelades, men
oj i dessa upptaga barn af evang. luth.
trosläran "med mindre de dertill egde i
dessas föräldrars tillåtelse".
Angående paragr. 7 uttalades deni
•
önskan, att denna par:s åldersbestäm-
melse om utträde ur kyrkan borde än-
dras från 21 till l."> ar. likasom skyl-,
digheten att före utträdet hafva ätnju-i:
lan religionsundervisning, som in-
om kyrkan till konfirmation erfordras,
borde bortfalla. — Vid paragr. 8 an- ]
märktes det berättigade i en fordran på’■
tull likställighet do olikakyrkosamfunden (
emellan, vis a vis formen för utträde.
Vid disknssii.il af paragr. 16 föreföll
en rätt komisk episod, .-"in ;i en dol
hall gal’ anledning till ett godmodigt
skratt och hvilken jag ej vill undan-
hålla "Tro och Lifs" läsare. Denna
paragr., som stadgar att senaten i vissa
fall eger rätt upplösa dissenters-för-
samling och som föregås af bestämmel-
sen att hvarje finsk medborgare måste
tillhöra något samfund, hade just ånyo
upplästs, då, under ett ögonblicks der-
på följande paus, en Pedersöre bonde
utropar: "Hvart far di då?" Sjelffallet
blef en livar honom svaret skyldig.
Förordningen angående ansvar för den,
som olofligen förmår någon till öfver-
gång, godkändes med undantag af ål-
dersbestämmelsen, hvilkén ansågs böra
ändras i likhet med den för utträde
ur kyrkan från 21 till 15 år.
Efter slutad diskussion hölls offent-
lig predikan af pastor Linderoth och
predikanten Jansson, hvarefter dagen
slöts med bön och lof till (lud. — Sön-
dags morgon samlades vännerna till bö-
nemöte; kl. 12 predikade brukspatron
Edv. Björkenheim och kl. Va 4 vidtog
diskussion af återstående frågor, livar-
vid i ordningsföljd följde: ’Finnas för
närvarande några tecken, hvilka antyda
Kristi snara ankomst till upprättandet
af sitt tusenårs rike?" samt "Hvad är
att predika Kristus och Honom kors-
fast?" hvilka båda frågor medhunnos.
På aftonen höHos föredrag af predikan-
terne Nyrén och Mattson för en talrik
skara åhörare, hvarpå mötets officiella
del afslutades. Oaktadt den sena tim-
man qvarstannade ännu något hundra-
tal mötesdeltagare för att förbereda en
petition till landtdagen i syfte att, l:o
dops-, nattvards- och edstyånget skulle
afskaffas, 2:o civil-åktenskap tillåtas,
samt 3:o skydd sökas för enskilda
religiösa sammankomster. Allmänna å-
sigten syntes vara. att den dissenter-
livilken möjligen kominer att se
dagen, genom kyrkomötets tilläggsför-
slag antagligen blifver sä träng, att ett
underkastande af dess bestämningar blef-
ve större samvetstvång fm det dissen-
ters nu äro utsatta för i kyrkan, hvar-
tör nugot utträde ej heller troddes kun-
na ske, utan önskade de närvarande ii
hvarje händelse, antingen nyssnämnda
förmodanden blefve bekräftade eller ej,
söka i sin mon verka för genomföran-
det af ofvan frainstälda reformer! Sa
är då äfven detta möte ett blott min-
ne, men ett kärt sådant. Besökt som
del var af statskyrklige, frikyrklige,
baptister, metodister in. fl. trosriktnin-
gar är den kärlek och frid, hvilka råd-
de under hela mötet, en försmak af det
stora mötet af alla folk, tungomål och
slägter, hvilket en gång skall blifva
alla deras del, hvilka ’’kämpat den go-
da kampen,, fulländat loppet och beva-
rai tron". — — —
Försoningens brygga.
Af d:r Tlteodor Cuyler.
I Pauli andra bref tillkorintierna fö-
rekommer dotta sällsamma uttryck: "Li-
kasom förmanade Gud genom oss, bedja
vi i Kristi ställe: låten försona eder
med Gud." Ställningen synes här vara
omvänd. Apostelen framställer icke en
skyldig brottsling bönfallande om nåd’,
utan en förolämpad suverän, bedjande
brottslingen komma att söka förlåtelse.
Den skymfade och förorättade fadren
ber enträget den olydige sonen återvän-
da från hungern och svinskötseln till
förlåtelse och återinträde i alla hem-
mets rättigheter. Det är såsom om den
oändliga kärleken skulle böja knä för
syndare, besvärjande dem att icke begå
evigt sjelfinord.
I >å stridigheter länge förefunnits mel-
lan två personer, utgör det ett stort
framsteg att bringa dem tillsammans
för att diskutera skiljaktigheterna dem
emellan. Den helige Guden tar det
första steget. Han närmar sig hvarje
syndare, som befinner sig i uppsåtlig,
ondskefull olydnad emot honom, och som
en suverän höfves och tillhör framstäl-
ler han för syndaren de vilkor, hvarpå
en försoning kan åstadkommas. Mår
hända har läsaren häraf länge tryckts
under tyngden af fiendskap mot sin him-
melske Fader. I sådant fall, låt mig
säga dig min vän, att (iud besvär och
beder dig genast sluta denna dödliga
ovänskap mot honom. Två ting äro
nödvändiga till en fullkomlig försoning.
Det ena är redan utfördt, det andra må-
ste- göras.
1. Du har syndat och synden för-
tjenar straff. En styrelse i himmel el-
ler pä jord, utan någon vedergällning
för öfverträdelser, vore anarki. Gudom-
lig rättvisa fordrar att dina synder be-
straffas. Bibeln underrättar dig i detta
samma kapitel att Gud "har gjort Kri-
stus, som af ingen synd visste, till
synd för dig, på det du skulle blifva
Guds rättfärdighet i honom". Paulus
vill dermed säga att Jesus Kristus ge-
nom sin försoningsdöd på korset intog
ditt ställe och behandlades såsom du
hade förtjenat. Om du, i ånger öfver
dina synder och i uppriktig tro, omfat-
tar don korsfäste Frälsaren såsom din
ställföreträdare samt öfverlémnar dig ät
Gud. erhåller du förlåtelse, du betrak-
tas för Kristi skull såsom rättfärdig.
Begabbare kalla detta "blodsteologien".
Sant; ty den genomgås af blod, varmt
från Guds älskande hjerta. Det är en
härlig teologi att predika och prakti-
sera. Myriader själar i himmelén haf-
va öfverlemnat sig åt Frälsaron inför
detta kors och sjungit:
"Jag rör med trones hand
Vid Jesu dyra sår,
Da jag bekännande min synd
I sorg för honom står.’’
Då Jesus Kristus utförde sitt full-
komliga, bärliga försoningsverk, slog
lian en brygga öfver det eljes oöfver-
stigliga svalg, som skiljer mensklig
N:o 8.
TRO och LIF.
Pag. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
