Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
N:o 10. 7
En af inrättningens framstående för-
tjenster igenfinner man i dess broder-
liga umgänge de troende emellan. En-
staka kristnas och isolerade arbetares
ensliga ställning är plågsamt känd i
dessa länder. Ä deras olika, långt från
hvarandra liggande arbetsfält når dem
intet uppmuntrande eller sympatiskt ord
Och oftast Be de ringa frukt. Modet
sjunker derföré "<;h sinnesstämningen
blir tung; inspirationen till arbete för-
lorar i kraft och ett andligt nedslå-
genhetstillstånd inträder. Emedan de]
troende, som här sammanträffa, rådslå
gemensamt, .>öka uppmuntran i ömsesi-
diga böner, Btudera litVets ord tillsam-
mans, diskutera lintydande praktiska
frågor angående kristligt lif och verk,
samt uttänka medel för Kristi rikes vi-
dare utveckling, erhålla de nytt mod
och gå tillbaka till arbete i en ny an-
da. Der hållas såväl offentliga som en-
skilda sammankomster ocli samtal, hvar-
under månget uppmuntrande ord uttalas.
Den ensamme arbetaren känner ej mer
sin ensamhet; han går bort att verka
trognare för sin’ mästare; han vet att
han äger bröders förböner och känner
den inspiration, sympati och broderskap
meddelar.
Heinrichsbad är äfven ett centrum j
för evangelisk verksamhet. Utom hvar- j
dagens och sabbatens sammankomster
hållas sommarmöten å skuggade platser,
dit stora skaror samlas från kringlig-
gande landskap. Arbetaremöten hållas
tid efter annan, der ofta omkring 500
deltagaro lifva hvarandra till gemensam
kamp emot fienden. — St. (tallen, ej
långl därifrån, är tydligi skönjbart, hvil-!
ken stad genom sitt vida berömda se-;
minarium under medeltiden utgjorde
centrum för intellektuel upplysning. P&
samma sätt är dot lilla Heinrichsbad
under nittonde århundradet centrum för
andlig upplysning. Dot förra beskyd-
dade litteratur, förfinade seder och be-,
fordrade civilisation; det sistnämnda
intager en hftgre rang: del berör det
verkliga lifvcts intressen här, liksom
härefter, berör don högre naturens hög-
sta intressen samt leder upp till den
högste Läraren, Gud
— alltså ett se-
minarium för trons helgande.
På motsatta stranden, bortom vågen,;
lod martyren llnss. mod sin död be-
’
Beglande sin troshängifvenhet. Den an-
gripande Bonden äfvensom vapnen äro
ej mer desamma — stegel och hjul äro
afskaffade och fienden tillhör sjelfva
husfolket. Det är inom den protestan-
tiska kyrkan de liondtliga krafterna
löpa till storm: Dot finnes delar af
Tyskland och Schweiz, der sjelfva ordet
ortodox framkallar ovilja. I jembredd\
med den bibehållna hufvudsanningen
har i lifvet visats en stor brist på all-
var och fasthet. Här hafva de nye pro-
testanterna funnit en populärare form:
|de äro reformatorer, och de vilja refor-!
|mera reformationen genom att afskatta
tron. För dessa nya ljus äro de gamla
sanningarna föråldrade, utslitna dogmer.
Till följe deraf vore stora, allmänna
|väckelser af högsta nöd; men man kan
iej vänta att de skola efterlängtas af en\
statskyrka, som tolererar otroslärare och j
som tillväxer i antikrists anda. Nyttan
joch behofvet af ett Heinrichsbad blir
ihärigenom tydlig. Under dessa tider
!af lifvad samfärdsel är det godt att
det finnes helgedomar, hvarest andlig
lielsa står att vinna, samt nya impulser j
väckas till det goda och sanna. Och,
om förevarande inrättning kan ined
visshet sägas att den åsyftar ett lef-1
vande religiöst lif. Husfadren sjelf lef-!
ver uteslutande för andliga intressen, j
Hans lif är helgadt det högsta mål. i
Menniskans högre natur erkännes och’
dess behof bemötas så öppet och tål-
modigt, att det tillkännagifver djup öf-
vertygelse samt kunskap, rik på erfa- j
renhet. Detta är ingen negativ skola,[
en nedrifvande; utan en positiv, enI
uppbyggande. En lifvande, frisk reli-
giös atmosfer fyller det hela; den är |
icke blott from och sammanhållande,i
utan alltigenom en typ af välsignelse-
bringande, af Kristi ande genointrängdt
missionsnit.
Heinrichsbad är öppet året om. Så- i
som varande utan all andlig herrskare- i
makt, predikas der ingen särskild kyr- i
kas dogm; Guds ord utgör undervis- j
ningens basis. De stora inspirerade
grundsanningarna, hvaraf hvarje mensk-
lig själ står i behof, framhållas medi
kraft. Ingen väckelsepredikant kan j
vara mera allvarlig, tala mera direkt,
än husfadren vid de dagliga gudstjen-
sterna. Hans kärlek tyckes aldrig sval-
na eller hans ifver aftaga. Detta varma
andliga lif ej blott gör sig bemärkt,
det verkar helsobriugande. Ingen sär-
skild undervisningsmetod användes, pa-
storn tillhörej någon skild skola: Trång-
bröstenhet och iuskränkningslust äro
bannlysta; bildning och kristendom,
glädtighet och kristlighet gå hand i
hand. Mången predikant lär, sittande
vid hans fötter, huru man bör predika.
Det lilla Heinrichsbad, ett monument
rest af kristlig företagsamhet och oegen-
nyttig välvilja, skulle göra hvarje land
heder. Man kan genomresa många högre
stälda länder utan att finna något mot-
stycke härtill. Det visar oss klart att
i tider af stort och allmänt affall, tron
dock eldar månget hjerta, samt att det
finnes sådana, som arbeta och uppoffra,
såväl som bedja: "Tillkomme ditt rike";
många som påfinna visa och storslagna
medel att nå detta mål; många som
vilja bevara och arbeta för spridandet
af den tro, som engång öfvorlomnades
åt de heliga, och den man ofta under
dessa senare tider sökt frånröfva dem.
— All heder åt grundläggarne och
uppehållarne af detta Appenzells krist-
liga mönsterhem!
Kristliga allianssträf-
vanden under loppet
af de tvenne sista år-
hundradena.
(Af I). A. Aimonen.)
(.Forts.)
IV Kap.
Religionsfrihetens införantle efter
år 1648.
Alliansens nödvändiga vilkor och för-
-1utsättning är religionsfrihet, hvarför
inödigt afseende derpå måste fastas.
iFöregående tiders allianssträfvandens
misslyckande var i mer än ett hän-
seende betingadt deraf, att, såsom förut
’
blifvit antydt, samvetsfriheten i mer än
jett årtusende varit nästan helt och hål-
jlet obekant. Efter trettioåriga kriget
iinträda allianssträfvandena märkbart i
ett nytt utvecklingsstadium. Detta åter
var i alldeles väsentlig grad beroende
!af den fria religionsöfning man små-
<ningom öfverallt införde. Man hade
inemligen omsider tröttnat vid religions-
;krigen, och äfven hade ortodoxismen
j"rabies teologorum" öppnat menniskors
sinnen allmännare för de ireniska sträf-
vandena, så att de nu bedrefvos med
Imera allvar, större kraft och rikare
framgång. Men dessa sträfvanden hade
ock homtat af do envisa partistriderna
don lärdom, att man nu, ju längre dess
mer, började grunda alliansplanerna på
en riktigare basis, i det man frigjorde
sig från konfessionalismens tvångströja.
Före vestfaliska freden var religions-
frihet införd endast i 2 europeiska sta-
ter, Siebenbiirgen och Nederländerna.
England gick nu i spetsen såsom sam-
vetsfrihetens banerförare. Wilhelm 111
(1688—1702) medgaf 1689 religions-
frihet jemväl ;tt dissenters, med undan-
tag af katoliker, arminianer och socinia-
ner. Men äfven desses kult frigafs
1779, dock med vissa borgerliga in-
skränkningar för katolikerna, tills man
år 1829 gjort den borgerliga och reli-
giösa friheten h. o. h. oberoende af
medborgarenes konfession.
Märkvärdigt är att för religionsfri-
hetens ernåendo samverkade i olika mån
tvenne heterogena faktorer: den reli-
giösa pånyttfödelsen och den otrosvin-
ter, hvilken genomgick kristenheten.
Detta träder tydligast i dagen i Frank-
rike. Efter nantesiska ediktets upp-
häfvande 1685 herskade i detta land
den blindaste intolerans, tills genom
den antikristlige otroshjelten Voltaires
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
