- Project Runeberg -  Tro och Lif. Religiös Tidskrift för Finland / N:o1-12. 1887 /
11:4

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRO och LIF. N:o 11.
4
centrera sig. Tron att Kristus kunde
komma snart fyldo honom nu med hopp
och tillförsikt samt lifvade honom till
rastlös flit, sådan den tjenare utvecklar,
som hvilken stund som helst väntar att
se sin herre anlända. Sålunda röjde
pastor Haslams predikningar alltmer en
djupare uppfattning af det budskap, de
hade att framföra. Sanningens sol, som
fullt uppgick for hans inre syn, strå-
lade i middagsglans. Han såg klart
och framhöll trofast att frälsning ernås
genom Kristus allena, att den innebo-
ende Kristus är den troendes lif och
styrka sami atl Kristi ankomst i här-
ligheten iir föremålet för en troendes
hopp och kärlok.
Historien om pastor Haslams missi-
onsarbeten samt den rika välsignelse,
som åtföljde dem. kun ej finna rum här,
men vi beklaga ej detta, om det förmår
den intresserade läsaren att förskaffa
sig denna historia, sådan den berättas
af Haslam sjelf. Han kallar den "Från
död till lif samt ett senare arbete:
"Tet not I", *) tvenne de egendomli-
gaste böcker, på området af religiös
autobiografi, som under detta århun-
drade sett dagen. De kunna för mån-
ga egenskaper högeligen rekommende-
Fängslande, lik den romantiska
litteraturen, utgöra de en liflig eggelse
för kristna arbetare, hvarjemte de ut-
märkas af slående karaktersstudier —
böcker, dem man ej lägger å sido, se-
dan man engång påbegynt dem. Deras
största värde ligger dock i de bevis,
i il(>m framställas, att pingstvälsignelsen
tillhör nittonde, lika väl som det första
århundrade! samt att ett lif, helgadt
Kristi tjiMist. frambringar frukt, ej ge-
nom oss. ej genom var kraft, utan "ge-
nom min Aml’\ säger Berren".
Jyonwwri/twdw.\
Om man, såsom en af våra litte-
rära auktoriteter nyligen framhöll i
Helsingfors, genom jemförelser upp-
når de tillförlitligasteresultaten, kan
det icke förhindras att man, äfven
iafseende på andra än litterära före-
teelser, stundom kommer till lika så
smärtsamma som öfverraskande slut-
satser — der det onda bär högt sitt
hufvud och det goda står ined sänkt
panna. En ganska stor frihet har
bland annat i vårt land tillåtits ined
afseendeå föreningsbildande, och ota-
liga äro de "sällskap" som till följd
deraf sett dagen. Sålunda utgöra 1.1
ex. de nobla, "i sedlighetens intres- i
se" arbetande ulskä7ik7ungsbolagen af j
i icke bfversatt lill svenskan.
öfverheten godkända och skyddade
korporationer, åtnjutande all den sä-
kerhet, som vederbörligen faststälda
stadgar förmå tillförsäkra, medan å i
andra sidan en oskyldig ynglingaför-\
ening, hvars sträfvanden verkligen
äro riktade på det goda, ser sig för-
nekad rättigheten att existera som
ett lagligen erkändt samfund.
Abo Ynglingaförenings ansökan
om stadsfästelse å dess stadgar har
nemligen från vårt högsta styrelse-
verk mötts af det svar, att Kejs. Se-
naten, som låtit sig denna ansökning
föredragas, "icke velat densamma bi-
falla", utan att något skäl anföres
för ett så kategoriskt afslag. Vi tro
oss likväl känna orsaken samt anse
oss numera äfven oförhindrade att
namngifva den. Senatens a/slag har
skrit på tillstyrkan af Abo Donika- ■
pitel! Att detta afstyrkt bifall till
ansökningen hade vi oss redan för
flere månader tillbaka bekant, men
ansågo oss icke, förrän Kejs. Sena-
tens utslag fallit, berättigade att vid-
röra saken. Annat är deremot för-
hållandet nu,’och sanningens egna j
intressen fordra att detta Domka-
pitlets åtgörande skulle öfverlemnas j
åt den allmänna meningens dom, för
att af denna bedömas efterförtjenst!
En fatalism synes på en delhåll be-
själa våra kyrkliga myndigheter, der-
uti att man korsfäster det nya som\
är godt, men bibehåller i heder det j
tadelvärda och förkastliga. Om till
följd derafallvarliga menniskors sym-
patier alltmera aflägsnas frän kyr-
kan, har hon derför till icke ringa
del att tacka det bruk hennes her-
dar göra af sin myndighet.
Det stundande folkskoleraötet ii
Ekenäs har, som naturligt är, försatt j
många sinnen i rörelse, men allmänt
hafva vi hört den åsigt yttras att’
de i sammanhang dermed framstäl-
dadiskussionsfrågorna icke ärolyck-
ligt valda. Med undantag af N:ris
5, 21 och 22, behandlande skollofs-
kolonier, lärarepersonalens antagan-
de på bestämd tid samt dess ställ-
ning till .nykterhetsrörelsen, finnes
knapt någon enda fråga af större
praktiskt intresse, under det stör-
sta antalet behandla rent teoretiska
spörjsmåL Gerna hade man dock
sett, om t. ex. sådatia frågor som
folkskolans ställning till kyrkan och
den kristna söndagsskolan, hennes
inflytande på folkets sedliga lif, de
faktiska orsakerna till det ofta an-
mjirkta förhållandet att folkskole-
barn sakna håg för allvarligt ar-
bete, in. m. dyl., hade upptagits på
programmet. Om med rätt eller orätt
vilja vi icke afgöra, klagar, man här
och der öfver att folkskolan slappat
pligtkänslan, frambringat lyxbegär
och gjort ungdomen benägen för ett
sysslolöst lif. Sådana anmärknin-
gar, om hvilkas tillvaro lärareper-
sonalen icke torde vara okunnig,
borde upptagas till allvarlig pröf-
ning samt bemötas. Att erkänna
brister eller misstag, der sådana
finnas, innebär ingenting nedsättan-
de, sålänge allt menskligt är behäf-
tadt med fel, och i hvarje fall län-
der en fördomsfri sjelfpröfning all-
tid till heder.
Ehuru utan synnerligt hopp om
att kunna vara företaget till gagn,
då allmänheten redan troligen har
sig bekant det nya tidningsförslag,
livarom inbjudning till aktieteckning
ingår å annat ställe i bladet, införa
vi likväl sagde skrifvelse med en
varm önskan om välvilligt emotta-
gande. Den kristne kan ej bättre
önska, än att landets hela periodi-
ska press, i främsta rummet den po-
litiska, stode på kristendomens bot-
ten, och derför måste hvarje för-
stärkning af antyd t slag betraktas
som en positiv vinst för fosterlan-
det. De farhågor, hvilka vi stun-
dom hört uttalas, att landet icke
skulle förmå uppbära tvenne religi-
ösa tidningar, måste vi således för
vår del anse ogrundade. Förmåga
saknas icke, om blott god vilja, upp-
buren af lefvande intresse samt kän-
slan af de personliga förpligtelser,
dem kristendomen ålägger sina be-
kännare, förefinnes. I hopp om att
i "Finska Weckobladet" erhålla en
skicklig och intresserad medarbe-
tare, önska vi derför företaget den
bästa framgång.
Huru litet nykterhetsrörelsen än-
nu i sjelfva verket förmått inverka
på myndigheternas, ej mindre än på
pressens hållning, framträdde nyli-
gen å denna ort, då frågan om värds-
husens och restaurationernas öppen-
hållande förevar till afgörande. För-
gäfves letade vi, såväl i poliskam-
marens förslag som i de ledande
bladens artiklar i ämnet, efter nå-
gon tanke, som skulle antydt hän-
syn till de rådande önskningarne
bland den del af allmänheten, som
anslutit sig till nykterhetsreformen,
och särskildt yrkade sign. E. R—ek
i A. T. pa långt större fri- och rät-
tigheter för ifrågavarande närings-
ställen, än till och med poliskamma-
ren ansett sig böra föreslå. Att herr
E. R—ck’s projekt fullständigt gick
igenom hos herrar stadsfullmäktige,
visar äfven nödvändigheten afatt till
dessa ansvarsdryga förtroendeposter
erhålla rena nykterhetsmän.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:45:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/troochlif/1887/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free