Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Supplement till TRO och LIF.
12
krafter måtte kunna afviirja gemensam-
ma faror, som hota den evangeliska
protestantismen såväl från Eom som
från en antikristisk tidsanda. Sällska-
pet har naturligtvis vunnit mycket både
gensägelse och bifall. Dess målsmän
söka nu att vinna det allmänna för-
troendet för saken inom alla prote-
stantiska länder. Vi för vår del kunna
ej annat än af hjertat tacka Gud, som
låtit det af Kalixtus, Duranis, Zinzen-
darf m. fl. besådda och vattnade fältet
nu efter sekellångt arbete småning-
om börja bära allmännare frukt. Den
evangeliska alliansens basis innehåller
följande bestämmelser: 1) Den heliga
skrifts gudomliga inspiration, auktori-
tet och tillräcklighet; 2) Eätt och pligt
till eget omdöme vid den heliga skrifts
tolkning; 3) Guds enhet och Treenig-
hetens personer i den; 4) Mennisko-
naturens fullständiga förderf såsom följd
af syndafallet; 5) Guds Sons menni-
skoblifvande, hans försoningsverk för
det syndiga menniskoslägtet, hans med-
larotjenst och regering; 6) Syndarens
lfitttiirdiggörelse af tron allena; 7) Den
Helige Andes verk med hänsyn till syn-
darens omvändelse och heliggörelse; 8)
Själens odödlighet, kroppens uppstån-
delse, verldens dom af vår Herre Jesus
Kristus till evig salighet för de rätt-
färdige och evigt straff för de onda;
9) Det kristna prestembetets gudomliga
instiftelse samt dopets och nattviirdens
förpligtelse och Bt&ndiga bibehållande.
Vi hälla före, att dessa gränser äro
tillräckligt rida för att kunna samla
alla sanna protestantiska kristmi i ill
troget arbete kring korset. Det må
förunnas oss att hoppas, det den evan-
geliska alliansen mod Guds hjelp skall
vara till oberäknelig nytta för himmel-
riket.
— Äfven de engelska högkyr-
k"infinnen ha gjort ett associationsför-
sök. På INCiÖ-talet bildade de ang-
locontinental society, livars uppgift är
att göra utlandet bekant med den epi-
akopala kyrkan och förmå de andra be-
kännelserna att åtminstone erkänna nöd-
vändigheten af biskopames apostoliska
arfföljd. Men detta företag kan ej be-
traktas annorlunda än såsom ett för-
nyande af det i reformationsseklet så
ofta och äfven dereftor många gånger
gjorda försöket af en bekännelseunion.
Domen öfver denna associerings berätti-
gande kan snart uttalas, då man be-
tänker, att episkopatets apostoliska suc-
cession här mer betonas än tron på
Ghids Son.
Englands föredöme har kraftigt in-
verkat äfvan på kontinenten. Den nya
väckelsen inom den lutherska kyrkan i
Tyskland lutar iifvenledes mer eller
mindre till den spenerska och herrnhu-
tiska försonliga andan. Den har i lik-
het med det engelska kristendomsnitet
skaffat sig ett skönt omdöme i arbetet
för den yttre och inre missionen. Mis-
sionssällskaper stiftades efter londonskt
mönster (i Basel, Berlin m. fl.). Den
nitiske Wichern, som sjelf h. o. h.
uppoffrade sig för den inre missionen,
lyckades så intressera sina landsmän
för denna sak, att vid kyrkodagen 1849
bildades en ärligen sammanträdandekon-
gress för inre mission, som tagit i
sitt beskydd alla de olika anstalter,
som afse denna mission. En frukt af
allianssinnet är äfven Gustaf-Adolfs-
föreningen, som bildades 1832, för
att understödja hjelpbehöfvande prote-
stantiska församlingar i katolska län-
der. — Något, som motsvarar Eng-
lands evangeliska allians, eger Tysk-
land i den evangeliska kyrkodagen,
som sedan 1848 årligen sammanträdt.
Redan på den första kyrkodagen beslöt
man inrätta ett tyskt evangeliskt kyr-
koförbund, som icke skulle utgöra en
do särskilda konfessionerna upphäfvande
union, utan i stället blott en kyrklig
konfederation, omfattande alla de kyr-
kosamfund, som stodo på de reforma-
toriska bekännelsernas grundval, nem-
ligen det lutherska, reformerta, unie-
rade och herrnhutiska, hvilka utan att
uppgifva livar sin egendomlighet för
gemensamma intressens vårdande skulle
sammansluta sig till ett slags federa-
tiv kyrkorepublik. Tyvärr ha de be-
kännelsetrogna lutheranerna efter 1857
börjat undandraga sig från deltagandet
i kyrkodagen. — Att de evangeliskai
kyrkorna t. o. m. på det mera teo-
retiska området ha många gemensam-
ma intressen, för hvilka de med sam-
fälda krafter kunna verka, det har Ei-
senachkonferensen visat, äfven donna
en periodiskt sammanträdande myndig.-
het. Sedan 1852 hafva nemligen de
s&rskilda tysk-evangeliska kyrkostyrel-
sernas deputerade sammanträdt till kon-
ferenser i Eisenach. Föremål för öf-
verläggningarna här ha varit förbätt-
rad bibelöfversättning, psalmbok och li-
turgi. Företaget är således något all-
deles enstaka i hela kyrkohistorien. Det
oaktadt har detta visat sig vara icke
utan välsignelse.
I Amerika äro allianssträfvandena åt-
minstone i samma mån omhuldade som
i gamla verlden. Vår tids kanske stör-
sta evangelist, amerikanaren Moody,
predikar Kristus utan att någonstädes
bilda separatsamfund eller ens råda nå-
gon att utträda från den kyrka, hvar-
till han hör; och många äro de, som
följa hans fotspår. 1 Sverige har al-
lianssaken vunnit allt allmännare in-
steg. Eedan den bekante C. O. Ro-
senius förde ett språk, som till fullo
orkande alliansens berättigande. Nu eger
vart grannland en egen filial för den
evangeliska alliansen, hvarjemte den be-
gåfvade och lärde lektor P. Walden-
ström och med honom hela det s. k.
frikyrkliga partiet torde kunna räknas
till alliansvänner. Vi torde derför icke
öfverdrifva, då vi säga, att alliansen i
vår tid är allmännare erkänd ibland
protestanter än någonsin förut, ja, ut-
gör en kristlig magt, som måste re-
spekteras äfven af dem, som icke trott
sig odeladt kunna ansluta sig dertill.
Alliansen är icke mer uteslutande ett
sektmärke, utan har rätt talrika vän-
ner i de olika ortodoxa kyrkorna.
Ännu några ord om allianssaken i
vårt eget land. Det är redan omtaladt
(IV kap.), att vår kyrkolag förutsät-
ter samvetsfrihet. Också tyckes den
allmänna meningen fordra det. På 1882
års landtdag anförde nuvarande erke-
biskop Eenvall säkerligen majoritetens
i prestaståndet åsigt, då han under dis-
kussionen om dissenterlagen, efter att
ha tillstyrkt baptisterna fri religions-
öfning, yttrade: "sannolikt uppenbarar
sig innan kort på vår kyrkas område,
förutom baptister, äfven andra dissen-
ters. Om äfven de vilja skilja sig från
kyrklig gemenskap med oss och bilda
skilda församlingar, vare det dem med-
gifvet, blott de hålla den heliga skrift
för uteslutande Guds ord och förkasta
alla menskliga traditioner och bekänna
den apostoliska tron såsom sin läras
enkla och på skriften grundade ut-
tryck". I dessa ord förordas således
full frihet för alla protestantiska sek-
ter. Det är att förvänta, det nästa kyr-
komöte skall stanna i liknande beslut.
Deremot kan man kanske ännu icke
hoppas, att samma rätt beviljas kato-
liker, ja, vårt lands säregna ställning
gör, att dissenterlagens bestämningar
icke ens kunna utsträckas till bekän-
nare af den grekiska tron.
Sjelfva allianssaken torde i vårt land
vara ännu föga både känd och erkänd.
De statskyrkliga intaga i allmänhet en
afvisande hållning gentemot alla andra
uppfattningar af kristendomen. Våra
inhemska sekter, "evangelister" och hih-
huliter", likaså. Deremot är denna sak
mer erkänd af de hit importerade sek-
terna, baptister, metodister och frikyrk-
liga. Enstaka och svaga försök att göra
allianssaken bekant ha dock på senaste
tid gjorts genom föranstaltande af al-
liansmöten, uppbyggande af allianshus
m. m. Så hölls ett ganska stort och
allmänt alliansmöte i Tammerfors un-
der biskop Alopoei presidium om som-
maren 188G, hvilket möte framkallade
ett lifligt meningsutbyte i den periodi-
ska pressen om sjelfva allianssaken och
dess berättigande. Då vi tro att den-
na sak är fotad på sanningen, våga vi
ock hoppas om dess slutliga seger så-
väl i hela kristenheten som i vårt land.
Ap. gem. 5: 38, 39.
Åbo, G. W. Wilén 4 Co:s boktryckeri, 1887.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
