Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland på tröskeln till det 20:de seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
normal utveckling af Rysslands samhällslif. Senare utgjorde
det det största hindret för en sådan. Socialismen är ett
omdömeslöst förnekande af hela det existerande samhällsskicket
i en fantastisk framtids namn; hvad kunde den väl gifva
samhällsskicket annat än förstöring? Tack vare den socialistiska
propagandan beröfvades Ryssland frukterna af Alexander II:s stora
reformer. Just denna propaganda hade framkallat reaktionen;
den fortfar att vara dess förnämsta stöd. Då den omogna
ungdomen samlades till hemliga organisationer och uppviglade
folket på fabrikerna, så arbetade den polisen i händerna. En
bättre ursäkt för sin tillvaro kunde denna icke finna.
Emellertid saknades icke i det ryska samhället sunda
krafter, men de voro tryckta till marken och borttappade bland
ytterlighetsriktningarna. Dessa människor arbetade i tysthet
ute i landsbygden; de inrättade skolor och byggde sjukhus.
Regeringen betraktade dem dock med misstro. Hvarje
oberoende människa, som icke kröp inför makten, ansågs i våra
högsta kretsar såsom röd revolutionär; han blef misstänkt.
Bland allmänheten åter fann han intet stöd. Den mot sin
ruin framskridande adeln hade förlorat hvarje själfständighet
och väntade sin pånyttfödelse genom regeringens nådebevis.
Köpmannaståndet befann sig till följd af protektionismen helt
och hållet i regeringens händer, hvilken med ett enda
penndrag kunde öfverösa det med oförtjänta välgärningar eller
undergräfva dess viktigaste intressen. Bondeståndet
representerade en orörlig massa, som endast tänkte på det dagliga
brödet. Alla tidigare själfständiga krafter hade försvunnit och
nya hade ännu ej kunnat bildas. Därtill kom, att
upplysningens forna plantskolor, från hvilka ljuset utbredt sig öfver
Ryssland, voro härjade, medan den socialistiskt stämda
ungdomen ansåg de förnuftiga och de moderata för efterblifna.
Icke det medborgerliga samhällsskicket utan arbetarefrågan och
bondeoroligheter utgjorde föremålet för dess sträfvanden. Icke
underligt att de ryska män, som ännu bibehållit klarhet i
tanke och ädla ideal, fällde modet, seende ingen utgång ur
det fruktansvärda läget. Slöhet lade sig öfver den ryska
allmänheten; dess intellektuella och moraliska nivå sjönk
betydligt. Den officiella lögnen omslöt samhället från alla håll.
Inga uttryck af oberoende åsikter tillätos, medan hycklande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
