Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland på tröskeln till det 20:de seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bland alla de länder, som lyda under de ryska tsarernas
spira, fanns ett, som utmärkte sig genom fullständig ordning
och välstånd; det var Finland. Under det att man för
närvarande kan resa genom hela Ryssland från Ishafvet till
Turkestans stepper utan att möta en enda glädjande företeelse
eller en enda belåten människa med undantag af dem, hvilka
begagnande sig af maktens skydd fiska i grumligt vatten,
hafva människorna i nämnda land lefvat fredligt och lyckligt,
nöjda med sin lott och sina inrättningar och välsignande de
ryska monarkerna, som beskyddade dem. I Ryssland
öfverallt godtycke och förtryck, här lagbunden ordning och frihet —
se där en kontrast, som man kunde iakttaga redan
omedelbart utanför Petersburgs portar. Den ådagalade med
fullkomligaste klarhet det konstitutionella styrelsesättets företräde framför
den oinskränkta monarkin. Sådant kunde icke tålas. Finland
var en nagel i ögat åt den petersburgska byråkratin, och mot
detsamma påbörjades fälttåget.
Finlands konstitutionella rättigheter hade blifvit bekräftade
genom fullkomligt klara och tydliga lagar och aldrig i minsta
mån betviflats. Före föreningen med Ryssland hade Finland
utgjort en del af svenska riket och af ålder åtnjutit samma
politiska rättigheter som det svenska folket. Dessa bestodo
hufvudsakligen i de af adeln, prästeståndet, borgareståndet och
bondeståndet sammansatta ständernas rätt att deltaga i
lagstiftningen och beskattningen. En tid var det aristokratin som
i Sverige hade det största inflytandet, och detta ledde mot
statens upplösning. Men under Gustaf III blef monarkins makt
återställd i sin förra kraft. Hans rättigheter och förhållande
till ständerna blefvo bestämda genom Regeringsformen af 1772
och Förenings- och Säkerhetsakten af 1789.
Alltifrån det att Ryssland närmat sig Östersjön, blef
Finlands läge mellan Sverige och Ryssland svårt. Från och med
Peter den stores tid blef landet en beständig krigsskådeplats.
I följd däraf uppkom i detsamma en sträfvan att afskilja sig
från Sverige och bilda en själfständig neutral stat. Ryska
regeringen underblåste denna tanke. I ett manifest, afgifvet i
anledning af kriget mot Sverige 1742, vände sig Elisabet direkte
till finnarne med ett upprop, hvari hon förklarade för dem,
att om de önskade afskilja sig från Sverige och bilda en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
