Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland på tröskeln till det 20:de seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själfva icke vetat, hvad de underskrifvit, ehuru för dessa
beskyllningar icke framlagts ens en skugga af bevis. Såväl de ryska
kejsarne som deras rådgifvare, såsom Speransky och
Araktschejeff, framställdes såsom marionetter i utländska intrigörers
händer, endast därför att de hade mera upphöjda begrepp
om statens uppgift och Rysslands intressen än de, som finnas
i våra servila publicisters hufvuden. Samma personer, som
valt lögn och förtal till de förnämsta hjälpmedlen för sin
verksamhet, beskyllde för lögn och bedrägeri de fullkomligt
oskyldiga finnarne, hvilka uppriktigt mottagit de ryska monarkernas
gåfvor och troget iakttagit sin trohetsed.
Huru skamlöst detta fälttåg än varit, har det dock haft
sin verkan: »Calomniez, calomniez toujours; il en restera
quelque chose». Många ryska statsmän tillägnade sig, en del
medvetet, andra omedvetet, detta åskådningssätt, hvilket föll dem
synnerligen i smaken, emedan de framför allt hatade det
konstitutionella statsskicket, som satte en dam för det byråkratiska
godtycket. Den goda ordning, som Finland under lagens
skygd hade att uppvisa, utgjorde en lefvande förebråelse mot
det byråkratins alltomfattande herravälde, som vanställt
tsaren-befriarens bästa skapelser. Redan under Alexander III
tillsattes en kommitté för granskning af förhållandena mellan
Finland och Ryssland. Den blef dock utan resultat. Oaktadt
sin böjelse för reaktionen var monarken dock en hederlig
människa. Han förstod att ett brott mot ett högtidligen gifvet
löfte evigt skulle vittna mot honom. Dessutom fruktade
omgifningen honom något och vågade ej framkomma till honom
med uppenbart falska förklaringar. Men efter Nikolai II:s
tronbestigning märkte de, att man kunde förmå den oerfarne
monarken till hvad som helst, efter att ha öfvertygat honom om,
att det var nödvändigt för Rysslands fördel och
själfhärskaremaktens förhärligande. Det afgörande steget blef taget.
Såsom inledning utnämndes till generalguvernör i Finland
general Bobrikoff, som vid sitt första steg förklarade för
finnarne, att deras fädernesland alls icke var Finland utan
Ryssland. Synbarligen är för general Bobrikoff fäderneslandet
någonting, som man förändrar enligt chefskapets befallning. Han
har härigenom gjort sig odödlig. Det betyder ingenting att
i värnepliktslagens § 123 säges, att »Finlands krigsmakt har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
