Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland på tröskeln till det 20:de seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hela Finland började man samla underskrifter under en adress;
523,000 personer undertecknade densamma; för dess framförande
samlades i Petersburg deputerade från samtliga kommuner;
men äfven dem hemsände man, utan att de sluppit fram till
kejsaren. Till motvikt mot denna manifestation af hela folket
fann man i Viborgs län en kommun med 1,500 innevånare,
i hvilken man hoppades erhålla underskrifter för en
underdånighetsadress. Man fick 7 stycken, och genom hvarjehanda medel
lyckades man därtill foga ännu några; icke desto mindre
publicerade man detta papper såsom uttryckande hela kommunens
åsikt, och kommunen fick monarkens tacksägelse. Slutligen
infann sig i Petersburg till och med en internationell deputation
med en adress till Finlands förmån; naturligtvis vägrade man
att emottaga också den. Om man icke velat lyssna till
undersåtar, så ville man det så mycket mindre till utländingar.
Likväl hade den petersburgska regeringen icke tillräckligt
mod att öppet erkänna, att kejsarord för densamma icke hade
någon betydelse. Till våldet fogades hyckleriet. Man
förkrossade människor, men ville öfvertyga dem om, att man alls
icke rörde dem och att alla deras klagomål voro onödiga.
General Bobrikoff kringsände ett cirkulär, hvari han förklarade
för befolkningen, att ingen tänkte kränka Finlands konstitution,
att alla motsatta utläggningar voro falska intriger af illasinnade
människor, som ansträngde sig att bland folket utbreda den
åsikten, att alla lagar, de civila, de kyrkliga, de administrativa
och själfva äganderätten voro hotade, under det att Finlands
alla lokala lagar lämnats oantastade och nya bestämningar
fastställts endast för angelägenheter, som äro gemensamma för
Finland och Ryssland. Det är utmärkt detta endast. Hvem
kunde man väl bedraga därmed? Naturligtvis icke finnarne, som
utmärkt väl visste, att alla dessa försäkringar stodo, i uppenbar
strid med sanningen. Icke desto mindre fick detta cirkulär
allerhögsta gillande. Monarken hade man synbarligen
öfvertygat om, att manifestet af den 15 februari alls icke kränkte
Finlands konstitution. Denna öfvertygelse fick också ett
uttryck i kejsarens reskript till generalguvernören efter landtdagens
slut. Däri gafs en sträng skrapa åt landtmarskalken och
talmännen, som tillåtit sig otillbörliga omdömen om de vidtagna
åtgärderna. Generalguvernören anbefalldes att göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
