Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland på tröskeln till det 20:de seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med tiden och genom verksamhet. I församlingen skulle dock
alltid samhällets sunda och oberoende element mötas, men icke
tjänstemän, som fullfölja sina personliga syften eller sträfva att
vara chefskapet till behag. Oberoende män skulle där ha en
möjlighet att upphäfva sin röst, och man skulle icke kunna
stoppa till munnen på dem, såsom för närvarande sker.
Folkets behof och önskningar skulle framföras till högsta makten
genom människor, som stå detsamma nära, men ej ses genom
tjänstemannarapporternas vanställande prisma. Slutligen, hvad
som är kanske det viktigaste, det ryska samhället skulle
sålunda kallas till politiskt lif och det är det enda, som kan
höja detsamma ur den andliga och moraliska försoffning, hvari
det nu är försjunket. Ett nytt andligt uppsving skulle
framträda inom detsamma, om det blefve kalladt att medverka vid
lösandet af nya, höga uppgifter. Dess bästa krafter skulle
vakna ånyo, och de yngre släktleden skulle bereda sig till en
fruktbringande verksamhet i stället för att förgäfves förslösa
sin begåfning på socialistisk agitation.
Kan man emellertid hoppas, att en sådan förändring skulle
komma att äga rum under en mer eller mindre nära
förestående framtid? Man måste erkänna, att föga sannolikhet finnes
därför.
Att inbilla sig att monarken på eget initiativ, drifven af
en högsint ingifvelse, skulle inskränka sin makt, det är att
icke känna människonaturen. Naturligtvis kan han känna hela
tyngden af den börda, som hvilar på honom; men maktens
förtrollning är så stor, att den kan motväga alla olägenheter.
Härtill kommer de omgifvandes inflytande, hvilkas personliga
intressen äro förbundna med upprätthållandet af den makt, i
hvars skugga de fullfölja sina egennyttiga syften. Skenfagra
förevändningar för dess upprätthållande kan man alltid
uppfinna i mängd: den nationella känslan, den historiska missionen,
fäderneslandets förmenta fördel, rikets sönderfallande, med ett
ord alla dessa spöken, som vanligen släppas ut att gå för
att hindra godtyckets inskränkande. Huru kan man väl motstå
dylika frestelser?
Å andra sidan kan man icke heller vänta något slags
allvarsamma revolutionära rörelser inom Ryssland.
Revolutionen saknar jordmån hos oss, ity att Alexander II:s reformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
