Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föreläsningar och rösträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
tan komiska upplevelsen att inte råka en enda människa, som varit med på
mitt nyss hållna föredrag om Kvinnans rättsliga ställning. Men lång blev
inte njutningen — brännvinet smakade jag för övrigt inte — ty sedan
reste jag med nattåget till Östersund, där allt var vinter och härligt
vackert. Där hade jag 900 personer och två hundar till åhörare och fick
besök på hotellet av ett par kamrater från Solanderska matlaget i Upp-
sala 1893, som blev kvar till nära midnatt. Sedan hade jag en västgötaresa
i mitten av februari.
I slutet av september 1906 for jag till Dalarna, där jag mådde gott hos
Nissers på Stjärnsund och sedan hade tre föreläsningar i Dala Husby,
Hans Järtas barndomssocken, där jag bodde hos den finbildade kyrko-
herde Montan, vars vemodiga Zolatyp aldrig gått mig ur minnet. Från
Lima, där jag också bodde i prästgården, och dit jag sedan kommit till-
baka ömsom på föreläsningsresor och på cykelturer, erinrar jag mig sär-
skilt bland åhörarna en gubbe av Stor-Mattssläkten, vars kolossala under-
läpp förde tanken på Ingmarssönerna — detta med en viss rätt, som jag
då fick veta. Selma Lagerlöf hade nämligen ofta brukat tillbringa sina
ferier i Lima, medän hennes syster var apotekarfru där. Jag har aldrig
sett ett sådant mellanting mellan idiot och filosof som i Stor-Matts-
gubbens utseende — en tydlig följd av inavel.
Hela den hösten var för övrigt fullbesatt med föreläsningar, mest i
Småland, men även i Blekinge, Närke, Östergötland och Västergötland.
Däremot tycks jag inte ha fått något intressant ressällskap — en gång
nämner jag dock läraren i hälsolära i Wallinum, professor Curt
Wallis, som var känd för sina föreläsningar om alkoholisternas skrump-
lever. För mig förklarade han, att överklassen var dödsdömd, och att
folket var det enda som det var allvar med. Till en viss grad trodde jag
att han hade rätt: »När jag ser herrar på resa börja sin dag med öl och
två supar, undrar jag verkligen vad det skall bli av.» Det blev tydligt för
mig att nykterhetssaken numera måste bli även min sak: jag hade verk-
ligen upptäckt att man under mina resor väntade sig att jag skulle vara
absolutist, och som det inte betydde någon försakelse, gick jag gärna in
i SSUH.
Nu började rösträtten lägga beslag på mig. Så fick jag mitt i jul-
brådskan 1905 sätta upp utkast till en petition, som skulle överlämnas
till statsministern och justitieministern av en deputation från Landsfor-
eningen för kvinnans politiska rösträtt. Staaff läste vid tillfället upp ett
skriftligt avslag och hade väl sedan tänkt att vi genast skulle försvinna,
men i stället fick han svar från flera av oss, bland andra från mig, som
genom fakta från England och Amerika bevisade hur kvinnans ställning
blivit sämre för varje rösträttsreform för män. Jag började nästan finna
det komiskt, när Staaff blev allt mera förbluffad : »Han är mycket grå-
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
