Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbehåll, och såsom den enväldige konungens vilja kunde detta testamente
anses hafva kraft af gällande lag. Nu voro dock bestämmelserna om arfsrätten
hvarken i testamentet eller Norrköpings arfförening fullt tydliga, och båda
de ättlingar af Karl XI, som under Karl XII:s sista år utom honom
fun-nos qvar, Ulrika Eleonora och Karl Fredrik, ansågo sig ega anspråk på
den krona, som en gång skulle blifva ledig, när den barnlöse brodern ocli
morbrodern slutligen träffades af den död, han så många gånger trotsande
sökt. Och den möjligheten låg allt för nära till hands, att icke den ovissa
frågan om tronföljden skulle hafva varit föremål för öfverläggning på mer än ett
håll. Hvad de båda pretendenterne angår, så hade Ulrika Eleonora i sin
gemål en verksam befordrare af sina intressen och egde dessutom flere tillgifna
anhängare. Karl Fredrik ansågs stå i
stor gunst hos morbrodern och kunde
derjemte alltid påräkna bistånd af
dennes tjenare, hans egen holsteinske
minister Görtz. Men det fans vid sidan af
de båda tronkräfvarne ett verkligt
parti, som hade ett vida allmännare
syfte för sin sträfvan. Reduktionens
bittra minnen hade icke under en tid
af knappa fyrtio år hunnit att mildras;
dess förhärjande brand hade lemnat
qvar en visserligen dold, men ännu
lef-vande glöd i högadelns sinnen.
Redan i följd af sitt sammanhang med
reduktionen måste derför enväldet for
denna samhällsklass varit förhatligt,
men dertill kom, att förlusten af den
gamla makten äfven kändes ganska
smärtsam. Karl XII:s glänsande
segertåg, som med beundrande blickar
följdes af hans hänryckta folk, var icke
egnadt att befordra aristokratiens verksamhet i anti-konungskt syfte, men
olyckorna efter poltavaslaget gåfvo luft åt den samma. Ett adelsparti
bildade sig nu med syfte att afskaffa enväldet och åter införa det statsskick som
fans före 1680. Dess främsta medlemmar voro bröderne Per och Konrad
Ribbing, den förre landshöfding i Upsala, den senare lagman i Nerike, Karl
Gustaf Gyllencreutz, Sven Lejonmark och Jonas Vulfvenstjerna. Utan att
dela dessas aristokratiska syften, men drifna af det gemensamma hatet till
enväldet, samverkade med dem äfven ofrälse män såsom den lärde och
stats-kloke Erik Benzelius, bibliotekarie och sedermera erkebiskop i Upsala,
domprosten dersammastädes Lars Molin samt Anders Hylthén, borgmästare i
Stockholm. I samtliga dessas intresse låg tydligen sträfvandet att förneka
preten-denternes arfsrätt, ty med denna var begreppet envälde nära förbundet i
3. Per Ribbing
(1G70—1719).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
