Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid krigshären hade arfprinsen haft ett svårare arbete än hans gemal i
Stockholm. Faran för den andre pretendentens kraf hade visserligen i
betydlig mån blifvit undanröjd derigenom, att Görtz blifvit arresterad (i
Tannins prestgård den 2 december) och att hertigen sjelf kort derefter lemnat
hären och rest till Stockholm, men från armeens sida mötte svårigheter. För
att vinna det högre befälet utdelade arfprinsen krigskassan bland det samma.
Båda pretendenterne hade sannolikt sina anhängare i hären, men öfver det
enskilda intresset stod ett allmännare och vigtigare: enväldets afskaffande.
Först sedan arfprinsen å sin gemåls vägnar bestämdt förbundit sig att inga
på detta vilkor och ett ilbud från Stockholm medfört underrättelse om hvad
5. Karl Gustaf Gyllencreutz
(1637—1720).
6. Karl Gustaf Diicker
(1663—1732).
som der tilldragit sig, förmåddes armeen att hylla Ulrika Eleonora. Den hade
då, fjorton dagar efter konungens död, på sitt återtåg hunnit till Uddevalla.
Ulrika Eleonora hade härmed banat sig väg till tronen, och den svage
Karl Fredriks rätt var tillintetgjord. Segern hade dock måst köpas med
enväldets uppgifvande, ett offer som hon föga villigt gaf. Den 15 december
utfärdades kallelse till en riksdag i Stockholm. I kungörelsen härom
förklarade sig drottningen hafva genom arfsrätt bestigit tronen, men att hon
ville »alldeles afskaffa den så kallade suveräneteten».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
