Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgånget råd hade det samma säkerligen velat förlägga maktens tyngdpunkt,
men genom klassindelningens upphäfvande undanrycktes sjelfva grunden för
en dylik sakernas ordning, och ej heller förmådde partiet att genomdrifva den
återgång med afseende på reduktionen, som otvifvelaktigt låg i dess syfte
och mer än något annat skulle betryggat aristokratiens öfvermakt. Ett
derom väckt förslag mötte3 af häftigt motstånd inom de ofrälse stånden ocli
synes äfven väckt oro bland adeln, af hvars medlemmar många såsom
boställs-innehafvare och köpare af reducerade gods hade skäl att frukta hvarje mera
genomgripande förändring, och det enda som kunde utverkas var, att en
kommission vid följande riksdag skulle få tillsättas för att undersöka, om någon
lidit orätt. Så blef resultatet delvis ett annat än ledarne åsyftat. Det
ursprungliga förslaget till
regeringsform finnes väl ej i behåll, men att
vigtiga ändringar, såsom att
riksråden skulle utses på ständernas
förslag, deri genomdrefvos, är dock
bekant, och under det att hvarje
inskränkning som förut skett i
konungamakten kommit det högadliga rådet
till godo, var det nu »riksens
makt-egande ständer», som deraf i
främsta rummet drogo nytta. Vid samma
tidpunkt då ståndsriksdagen sålunda
gjorde sig till bärare af den
högsta samhällsmyndigheten, visade sig
emellertid för första gången tecken,
antydande att den samma ej längre
förmådde uppfylla sitt ursprungliga
ändamål att vara en fullständig
representation för hela folket. I ett
till 1719 års riksdag ingifvet
memorial påpekades nämligen, att talrika ofrälse tjenstemän ej voro representerade,
och begärdes att häruti ändring måtte ske, men ehuru presterskapet ej synes
liafva varit obenäget att medgifva dylika personer representationsrätt inom de
gamla stånden, fick dock frågan för denna gång förfalla.
Tiden efter grundlagarnas antagande upptogs hufvudsakligen af
ekonomiska frågor, om nödmyntet, kontributionema, ståndens besvär och dylikt. Af
mynttecken voro då ej mindre än 25 368 000 daler silfvermynt (nära 34
millioner kronor) i omlopp, och härtill kommo ytterligare öfver två millioner
myntsedlar. Med inberäknande häraf uppgick hela summan af rikets skuld till vid
pass 60 millioner daler silfvermynt (nära 80 millioner kronor), och att till
fullo gälda allt detta syntes ständerna omöjligt. Mynttecknen nedsattes sålunda
till sitt halfva namnvärde, och genom det af de tre högre ståndens
fullmäktige bestående »riksens ständers kontor», som nu i och för gäldens
förvaltande inrättades, skedde snart äfven nedsättning i de öfriga skulderna.
VjjOOQIC
12. Arvid Bernhard Horn
(1064—1742).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
