Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Östhammar, Öregrund, Forsmark, Löfsta, Åkerby, Yestland, Härnäs, Östanå
oeh Norrtelge. Den södra afdelningen brände från den 14 juli till den 3 augustr
(1719) kusten söder ut till Vikbolandet och bland annat städerna Södertelger
Trosa, Nyköping och Norrköping. Sedan denna senare afdelning återkommit till
hufvudstationen, beslöto ryssarne att göra ett hufvudanfall på Stockholm och
landsatte natten till den 13 augusti 6 000 man under furstarne Galitzins och
Apraxins befäl vid södra Stäket. Men här möttes de af arfprinsen och
Diic-ker, hvilka skyndat dit med Södermanlands regemente under öfverste Fuchs*
befäl, och genom ett raskt anfall jagades ryssarne tillbaka till sjös.
Härigenom blef hufvudstaden räddad. Den 20 augusti vände ryska flottan
tillbaka. Hela kusten från Gefle till Norrköping hade blifvit utplundrad, och.
hvad som ännu mer ökar
det sorgliga intrycket af
all denna förödelse är, att
den samma säkerligen till
en del kunnat undvikas,
om försvaret varit bättre
ordnadt, ty på de ställen,
der mordbrännarskarorna
möttes af ett verkligt
motstånd, om också från en #
vida underlägsen styrka,
togo de nästan alltid till
flykten. De beskyllningar
om förräderi som blifvit
framkastade torde man
dock kunna anse för
ogrundade. Att arfprins
Fredrik af Hessen,
hvilken såsom generalissimus
i främsta rummet bar
ansvaret för krigets förande, skulle med afsigt lemnat kusterna blottade för att
derigenom väcka missnöje ined drottningens regering och för sig sjelf bana
väg till tronen, är ett påstående, som faller genom sin egen orimlighet och
vederlägges äfven deraf, att han verkligen — ehuru förgäfves — sökte
förmå regeringen att i tid vidtaga försvarsanstalter. Det enda, som man
med fog synes kunna lägga honom till last, är att han misstagit sig r
valet af sina underbefälhafvare, generalmajorerne Zöge och Urbanovitzr
hvilkas oduglighet i väsentlig mån underlättade ryssarnes företag. I
synnerhet gäller detta om den förre, åt hvilken försvaret norr om Stockholm
blifvit anlortrodt, och som utan försök till motstånd prisgaf Forsmarks och
Löfsta bruk åt den härjande fienden. Urbanovitz, hvilken söder om
Stockholm förde befalet, visade sig väl ej heller vuxen sin plats, men gjorde dock
något försök till motstånd. Allmogen var dessutom bär mindre villig att
27. Johannesborgs ruin vid Norrköping.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
