Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förklarligt. Ehuru folket var utledset vid envlildet och harmset öfver dess
förvillelser, var det dock allt för konungskt for att icke hysa personliga
sympatier för den nya herskarinnan, och genom sin rättsinniga och öppna
karakter fortjente hon dem också. Den nya författningens män visade henne
äfven en märklig undfallenhet. Då hon egenmäktigt afskedade Horn och
denne klagade hos ständerna, fick han det svaret, att han skulle »som en
undersåte ödmjuka sig inför öfverheten». Ännu mera godtyckligt blef
Cron-hjelm afekedad (den 12 december 1719), och så väl härigenom som genom
andra temligen sjelfrådiga åtgärder från drottningens sida frestades rådets
tålamod allt för mycket. Och missnöjet tilltog i samma grad som man märkte,
att drottningens handlingar oftast leddes af ett obehörigt sidoinflytande.
Ulrika Eleonora hade med en obegränsad tillgifvenhet fäst sig vid sin gemål,
arfprins Fredrik, och redan från första början hade hon haft för afsigt att
dela tronen med honom. Redan i början af 1719 års riksdag lät hon
formligen hos ståndefis talmän framställa sin önskan att erhålla arfprinsen till
medregent. Planen strandade då mot adelns bestämda motstånd, som främst
leddes af Per Ribbing. Det visade sig emellertid snart, huru svårt det var
att utestänga arfprinsen från inflytande på rikets
styrelse. Icke nog med att han oinskränkt
be-herskade sin gemål, som tog honom till råds i
alla vigtigare frågor, utan han ingrep i flere fall
personligen. Detta ökade naturligtvis den
missbelåtenhet med drottningens regering som förut
förefans. Dertill kommo ryssarnes härjningar och
de illa förda fredsunderhandlingarna, livarvid det
tydligt visade sig, att arfprinsen var den verklige utrikesministern. Under
sådana förhållanden böljade det för mången synas önskligt, att arfprinsen
er-hölle en erkänd, men i och med det samma begränsad makt i stället för det
obestämda sidoinfly tan de som han nu utöfvade. De anhängare, hvilka hertigen
af Holstein egde i landet, voro väl ifriga motståndare till Fredriks af Hessen
upphöjelse på tronen, men den förbindelse, hvari den unge hertigen vid denna
tid trädde till tsaren, uppväckte inom Sverige ett misstroende, som betydligt
försvagade hans vänners inflytande.
Arfprinsen deremot förstod att både sjelf och genom sin gemål med
synnerlig klokhet främja sina syften. I synnerhet blef den vidsträckta makt med
afseende på embetsutnämningar som regeringsformen tillerkände drottningen
ett medel att vinna nya anhängare eller belöna gamla, och stundom höll man
sig härvid ej ens inom de af lagen stadgade gränserna. I samma syfte
användes rättigheten att utdela adlig samt greflig och friherrlig värdighet, och
det förstnämda i sådan utsträckning, att ej mindre än 148 medlemmar af
rid-darhuset hade drottningen att tacka för sitt adelskap. Äfven med utländska
makter knöt hofvet förbindelser. Medan underhandlingarna med England
pågingo, mottog det samma löften om denna makts understöd, och af
Frankrike lyckades arfprinsen till och med erhålla penningförsträckrtingar..
31. Öre (silfver) 1720.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
