Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller för en större varsamhet i anspråkens framställande, men dylika
yttranden blefvo genast undertryckta, såsom då öfverstlöjtnant Rutensköld
nödgades lemna riddarhuset, emedan han föreslagit, att konungen endast skulle*
bindas af konungaeden i landslagen, men ej af någon ytterligare
regeringsform. Under Horns kloka och kraftiga ledning sökte adeln bibehålla sin
her-skande ställning, och ehuru söndringen vid riksdagen stigit till en
hotande-höjd, var man alls icke böjd för att genom några eftergifter reda sig^ ur
svårigheterna. Horn använde ett annat sätt som betecknande visar, huru
man på den tiden ansåg sig kunna ostraffadt handskas med lagliga former.
De adliga deputerade i utskottet för privilegiernas öfverseende hade hemstältr
att man hos konungen skulle begära stadfästandet af Gustaf II Adolfs och
Kristinas privilegier, men derjemte, då i dessa ej fans något förbud för ofrälse
att besitta frälsegods, genom en särskild föreningsakt förbinda sig att ej sälja
dylika gods till någon ofrälse, vid äfventyr att förlora sin plats å riddarhuset
och köpeskillingen till riddarhuskassan. Detta blef äfven adelns beslut den
5 juli, och följande dag hemstälde Horn i adelns plenum, om det icke nu
vore på tiden att sluta riksdagen. Härtill ropades ja, och Horn sändes med
en deputation till konungen för att anhålla om riksdagens afslutande och
bekräftelse på de gamla privilegierna. Samma dag på eftermiddagen af blåstes
riksdagen på vanligt sätt, och den 7 juli skref konung Fredrik i rådet under
bekräftelsen på de gamla privilegierna.
Man kan knapt fatta, huru detta egenmäktiga tilltag af adeln att på
egen hand utan samråd med de öfriga stånden bestämma om riksdagens
afslutande, innan ens riksdagsbeslutet varit under öfverläggning, kunde så
hastigt genomdrifvas. Men hvad som är lätt att fatta, det är den harm, som
rådde bland de ofrälse stånden. Det var med möda, som de läto förmå sig att
vid riksdagens högtidliga afslutande den 7 juli 1720 infinna sig på rikssalen, och
vid den öfverläggning om riksdagsbeslutet, som i foljd af den brådstörtade
afslutningen måste under de följande dagarna företagas i sekreta utskottet,
vexla-des skarpa och bittra ord å ömse sidor. I några punkter beqvämade sig väl
adeln till eftergifter, såsom då den medgaf, att prester och prestenkor, som
på grund af 1719 års privilegier beröfvats sin egendom, skulle återfå den
samma, samt att reduktionsutskottets nedsättande, rörande hvilken fråga ej
heller denna gång full enighet synes varit rådande på riddarhuset, uppsköts till
nästa riksdag. Det oaktadt blef dock förtroendet mellan stånden ingalunda
åter-stäldt; 1720 års riksdag slutade i uppenbar osämja, och betecknande för
sinnesstämningen voro de ord, som af böndernes talman skola hafva yttrats i
sekreta utskottet: »Käre grefve och landtmarskalk med de öfriga herrar! I
talen så mycket om suveränetetens afskaffande och sätten så högt straff på
den som söker den samma infora, men jag fruktar nu är så vida kommet,
att somliga stånd vilja bringa sig till större suveränetet, än någon af våra
forra konungar egt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
