Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagarna 1731 och 1734. — Den nya partibildningen.
Riksdagen 1731. — Konnng Fredrik och Arvid Horn. — Hedvig Taube. — Lagarbetet — Drottning*
regent under konungens frånvaro 1731. — Gyllenborg oeh Hopken träda, i spetsen för ett nytt parti.
-Sveriges ställning till utlandet. — Riksdagen 1734. — Det htipken-gyllenbergska partiet ställer sig under
Frankrikes ledning. — Ifrågasatt förbund med Frankrike.
Den ovanligt fridfulla och lyckliga tid, som följde under åren närmast
efter 1727 års partihvälfning, af bröts ej heller af den riksdag, som
sammanträdde den 16 januari 1731, i sjelfva verket den lugnaste och fredligaste af
alla frihetstidens riksdagar. De gamla partierna voro upplösta, och endräkt
rådde mellan stånden. Horn, som med öfverväldigande pluralitet valdes till
landtmarskalk — med hvilken befattning på grund af ordförandeskapet i
sekreta utskottet följde ett afgjordt inflytande på riksdagsärendenas gång —
möttes af välvilja hos ständerna och förmådde nästan alltid genomdrifva
sina önskningar. Endast på riddarhuset yppade sig en tillstymmelse till en
gryende opposition, hvilken i några smärre frågor lyckades tillfoga Horn
nederlag. Den vigtigaste af dessa var adelns beslut, att vid nästa riksdag icke
något riksråd finge väljas till landtmarskalk, och 1731 års riksdag blef äfven
den sista, vid hvilken ett riksråd beklädde denna plats.
Mera oroande för Horn blef förhållandet mellan honom och konung
Fredrik. Detta hade aldrig varit riktigt vänligt, och anledningar till
ömsesidigt misstroende-hade icke saknats. Det var icke personlig tillgifvenhet, som
förmått Horn att arbeta för Fredriks uppsättande på tronen och att befästa
denna tron mot de holsteinska stämplingarna, och Horns fasta hållning var icke
egnad att väcka någon sympati hos den ostadige Fredrik, hvilkens planer pa.
maktutvidgning derjemte i den förre egt en obeveklig motståndare. Dock
visa sig inga slitningar mellan konungen och kanslipresidenten förrän fram
emot slutet af 1731 års riksdag. Ursprunget till dem var ingalunda hedrande
för konungen. Den sedeslöshet, som länge varit på modet vid de europeiska
liofven, hade hittills aldrig smutsat det svenska. Det blef konung Fredrik
förbehållet att härvid bryta gammal sed. Hans oroliga natur, hvilken ej fann
sig väl bland de allvarsamma rådsherrame, som han kallade sina preceptorer.
bragte honom in på andra vägar. En bana, för hvilken Fredrik tyckes hafva
egt en afgjord lust, var krigarlifvet, men han fick aldrig såsom svensk konung
tillfälle att pröfva sin förmåga häri. Jagter och kärleksäfventyr blefvo de
verksamhetsfält, till hvilka hågen kraftigast drog honom. De senare lära
börjat temligen tidigt, och den kärleksfulla tillgifvenhet, hvarmed Ulrika
Eleonora omfattade sin make, afhöll icke denne från att bryta äktenskapets helgd.
Under år 1730 hade han blifvit bekant med den knapt sextonåriga fröken
Hedvig Taube, en dotter till amiralen, friherre E. D. Taube, och hennes
skönhet hade hos honom väckt en stark lidelse. Den unga flickan, redan
för-lofvad med en annan, visade ingen benägenhet att blifva den femtiofyraarige
konungens frilla, men hon föll slutligen ett offer för de snaror, som på alla
håll utlades för henne och uti hvilka hennes egna anförvandter ej hade den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
