Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sändts till österlandet (1732), på eget bevåg öppnade en underhandling med
Turkiet, hvilken makt Frankrike vid denna tid sökte reta till krig mot
Ryssland. Regeringen med Horn i spetsen ville ej inlåta sig på denna sak, men
det höpken-gyllenborgska partiet i sekreta utskottet genomdref, att de bada
»sjelfgjorda diplomaterne» fingo uppdrag att fortsätta underhandlingen, genom
hvilken man hoppades kunna ernå ett svensk t-turkiskt förbund.
Mera oberoende af den stora hufvudfrågan var ett af danske konungen
Kristian Yl föreslaget förbund. Det tillstyrktes varmt af Horn, bifölls utan
någon nämnvärd meningsskiljaktighet och undertecknades den 24 september
(5 oktober) 1734. Det var ett ömsesidigt garanti- och försvarsförbund.
Emellertid hade Horn allt mer börjat misstro Frankrikes afsigter, och
denna hans uppfattning, som redan uttalades i regeringens sekreta proposition,
vann en ytterligare näring vid
underrättelsen derom, att franska
regeringen inlåtit sig i underhandling
med den ryska för att vinna denna
för Stanislav, emot löfte att
garantera Ryssland dess eröfringar, äfven
dem från Sverige. Dertill kom att
det belägrade Danzig snart, den 17
(28) juni 1734, gaf sig åt ryssame,
efter det Stanislav förklädd lyckats
smyga sig ur staden och rädda sig
in på preussiska området. Då Casteja
sålunda måste uppgifva hoppet att
kunna vinna Horn för sina planer,
beslöt han att i stället söka ett stöd
hos dennes motståndare, hvilkas
krigiska sinnesstämning dagligen
tillväxte, och i oktober bragtes
föreningen dem emellan verkligen till stånd.
De gamla holsteinarne Gyllenborg
och Höpken hade sålunda nu trädt i spetsen för ett franskt mot Ryssland
fiendtligt parti. Det affall från deras politik sedan 1720-talet som detta kan
synas innebära var dock mer skenbart än verkligt. Då hade deras syftemål
varit att genom Rysslands vänskap återvinna någon del af de förlorade
landskapen; nu hoppades de att med Frankrikes bistånd kunna aftvinga Ryssland
dess eröfringar. Målet var det samma; endast medlen voro olika, och äfven
mellan dem fans en inre öfverensstämmelse i deras äfventyrliga beskaffenhet.
Den 18 november aflät nu sekreta utskottet, i hvilket partiet hade
öfver-handen, till kunglig majestät en skrifvelse, enligt hvilken Rysslands
»förnedring» skulle blifva den svenska politikens mål och riket mot erhållande
af franskt penningunderstöd helt och hållet ställa sig till Frankrikes
förfogande. Då emellertid rådet och konungen, hvars gamla förkärlek för Öster-
61. Karl Emil Levenhaupt
(1G91-1743).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
