Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kontorets närmaste uppgift blef att förvalta de medel, hvilka i form af
tullafgifter på utländska varor fortfarande anslogos till industriens understöd
och hvaraf efter 1739 en för fabrikanter afsedd fast låne- och understödskassa,
den så kallade manufakturfonden, bildades. Men härtill inskränkte sig
dock ej dess verksamhet. Genom inkallande af utländska arbetare, genom
införskrifvande af nya maskiner och genom att uppmuntra allmogen till spånad
for fabrikernas räkning sökte det på ett mera omedelbart sätt befordra
manufakturernas utveckling, och den sträfvan att till Sverige öfverflytta främmande
länders för industrien användbara naturalster, hvartill Alströmer gifvit
uppslag, fann äfven i kontoret en nitisk befordrare. På samma gång det sålunda
anskaffade och spridde nyttiga frön, sökte det genom premier uppmuntra
uppfödandet af engelska och spanska rasfår, odlandet af svenskt silke, af
kard-borrar, färggräs med mera dylikt, och om dessa försök ej alltid visade sig
kunna återgälda den kostnad som derpå nedlades, så utgöra de dock ett
tilltalande uttryck för den mångfrestande företagsamhet, som framgick ur tidens
riktning åt det praktiskt nyttiga i förening med dess nyvaknade håg för
naturvetenskapliga rön.
Emellertid började snart nog äfven de menliga följderna af systemet
att blifva känbara. Då de inhemska slöjdalstren ännu ej motsvarade landets
behof och dessutom voro ej blott dyrare, utan äfven vida sämre än de till
införsel förbjudna, uppstod naturligtvis både bland allmänheten och de
handlande ett lifligt missnöje öfver det rådande tvånget, och den naturliga följden
häraf blef uppkomsten af en för det allmänna lika skadlig som för de
enskilde demoraliserande smyghandel. Genom en lysande, men föga tillförlitlig
framställning af den vinst, riket skördat af den nya näringslagstiftningen,
förmådde dock manufakturkontoret 1740 års riksdag att fortgå på den
beträdda vägen. Men för den storm som 1742 öfvergick hattarne hotade äfven
deras hushållningssystem att sammanstörta. Den handels- och
manufakturdeputation, som då af ständerna nedsattes och i hvilken mössorna fingo
öfver-handen, nagelfor ej blott strängt med det partiska sätt, hvarpå de till
näringarnas understöd anslagna medlen blifvit använda (se ofvan s. 106), utan
underkastade äfven manufakturkontorets ofvan nämda berättelse en
skoningslös kritik samt framstälde mot hela det antagna systemet åtskilliga träffande
anmärkningar, af hvilka endast den slutsatsen syntes kunna dragas, att en större
näringsfrihet borde införas. Men ehuru mössorna böljat vackla i sin tro på
ofelbarheten af de gängse ekonomiska lärorna, hade de dock ej ännu fönnått
fullständigt frigöra sig derifrån, och deputationen slutade derför sin
framställning med att tillstyrka ständerna att ej beröfva näringarna det skydd de
hittills fått åtnjuta. Detta blef äfven riksdagens beslut, och ett vite af 1 000
daler silfvermynt utsattes till och med för den, som vågade föreslå någon
ändring i det antagna systemet.
* Men om detta också lyckligt undgick den utifrån hotande faran, så
förmådde det dock ej värja sig för de faror hvartill det sjelft gaf upphof.
Spänningen mellan fabrikanterne och de handlande blef dagligen allt större,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
