Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
irriga begrepp rörande fundamentallagen», som öppet och hänsynslöst
predikar den republikanska läran om all makts ursprung från folket och
dess uteslutande utöfning genom ständerna samt ännu ytterligare utvecklar
påståendet om dessas ofelbarhet. Skriften, som är en af frihetstidens
märkligaste statshandlingar, gillades till sina grundsatser af sekreta utskottet, men
blef icke vidare använd. Icke bidrog den emellertid att åstadkomma
försoning mellan partierna eller mellan konungen och rådet. Inom adeln lyckades
också hofpartiet, hvars talan här icke utan framgång fördes af Erik Vrangel,
en son till det 1739 utnämda riksrådet af samma namn, af Erik Brahe, Lars
Kagg med flere, att bereda rådsherrarne åtskilliga obehag. Väl funno dessa
medhåll hos sekreta utskottet, men fåfänga voro deremot alla deras försök
att förmå konungen att inför
ständerna gifva dem en
förtroende-forklaring.
Tessin hade emellertid
förklarat sig benägen att bibehålla sin
plats såsom rådsherre samt
kronprinsens guvernör, men fasthöll vid
sin begäran om afsked från
kansli-presidentskapet. Det blef honom
slutligen beviljadt (den 13 mars
1752), och till hans efterträdare
ut-nåinde sekreta utskottet dagen
derefter enhälligt A. J. Höpken,
hvilkens val äfven gillades af
stånden. Till minister i Paris efter K.
F. Scheffér utsåg rådet samtidigt
mot konungens vilja Ulrik Scheffer.
Ehuru hattarne sålunda vid
denna riksdag bibehöllo sitt välde,
enär de bundit sin sak samman
med den så kallade frihetens och
fort det bestående ståndsväldets talan, angrepos dock flere af partiets svaga
sidor, särskildt de, i hvilka den så kallade sekretessen blomstrade. Den
ena af dessa var deras benägenhet för hemliga angifvelser och utomordentliga
domstolar, den andra deras äfventyrliga statshushållning och finanspolitik.
Det förra missbruket klandrades skarpt och fann intet medhåll hos
ständerna, som beslöto en skrifvelse till k. maj:t med anhållan, att alla extra
domstolar skulle afskaffas och ingen dragas från det forum, der han enligt
lag vore berättigad att dömas. I sammanhang dermed beslöts, att hvarje
anklagad skulle få veta sin angifvares namn.
Finanserna voro dock hattames sårbaraste punkt. Kriget och
understödet åt den inhemska industrien hade bragt dem i en förskräcklig oreda och
framkallat en betänklig statsbrist. Häröfver uppstod nytt buller vid riks-
104. Drottning Lovisa Ulrika
(1720-1782).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
