Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Begreppen skicklighet, erfarenhet och förtjenst, hvilka
enligt-regeringsformen skulle vid embetens besättande tagas i betraktande, bestämmas
här på sådant sätt, att med skicklighet menas »teoretisk kunskap och studier»r
med förtjenst och erfarenhet åter en och samma sak, eller hvad »man med/
andra ord kallar tjensteår och meriter». Med afseende på personer, som forst
inträda i rikets tjenst, skulle den första befordringsgrunden gälla, med
afseende på dem som redan voro anstälda endast den sist nämda, enär »rätt
förtjenst i sig sjelf innebär skicklighet». Såsom skicklig i denna mening
borde åter hvaije embetsman anses, »då det ej kan bevisas, att han är
oskicklig», och under sådana förhållanden blifva naturligtvis »tjensteår den säkraste
måttstocken», så att »den, som deraf eger de mesta, måste ock ega den mesta
förtjensten». Enligt denna grundsats borde vederbörande embetsverk
upprätta sina förslag, och då det hittills varit lag, att vid besättande af
militär-tjenster från löjtnant till och med major öfversten blott föreslagit den äldste
inom regementet, men konungen kunnat gå utom förslaget, stadgades nu, att
om någon sökande från annat regemente vore äldre och mera fortjent än den
af öfversten föreslagne, skulle rådet äfven föreslå den först nämde samt
konungen blott ega att välja mellan dessa två. Någon annan rätt att gå.
utom förslaget omtalas ej och kunde hädanefter ej gerna komma i fråga,
då-hvaije afvikande från ett enligt dessa grundsatser upprättadt förslag måste
innebära en afvikelse från tjensteårsgrundsatseu samt rådet i sådant fali
naturligtvis var skyldigt att använda sin utvoteringsrätt. — Men äfven inom
förslaget ville man ej medgifva konungen oinskränkt valfrihet. För det fall,
att någon tre gånger varit föreslagen till samma sysla utan att af konungen
blifva nämd, stadgades nämligen, att han tredje gången skulle icke dess mindre
erhålla fullmakt samt derefter, så snart syslan blefve ledig, få utan vidare
tillträda den samma.
Emellertid var det tänkbart, att konungen äfven framdeles kunde vägra,
sin underskrift, då han af rådet blifvit öfverröstad. Tack vare konung
Fredrik egde man dock redan ett medel, hvarigenom en dylik vägran kunde
göras oskadlig, nämligen den kungliga namnstämpeln, och hofvets
fiender tvekade nu ej att mot Adolf Fredrik begagna sig af detta vapen, som
hans företrädares svaghet och håglöshet lemnat i deras händer. På den
sekreta deputationens förslag förklarade ständerna genom en skrifvelse af den
26 maj 1756, att då konungen ej kunde förmås att meddela sin underskrift
på ett regeringsbeslut, skulle hans namn ditsättas medelst en stämpel. Ne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
