Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
planer. Rådets största bekymmer var dock farhågan, att det missnöje, som
kriget förorsakat i landet, skulle blifya ett medél till ett nytt angrepp mot
författningen. Vid jultiden 1757 fann det nödigt att för undertryckande af
befarade stämplingar nedsätta en kommission under ordförandeskap af den
hänsynslöse Palmstjerna. Något upprorsförsök hördes emellertid då ej af,
men det följande året upptäcktes, att en bergsman från Vermland vid namn
Landberg, hvilken stått i någon förbindelse med konungen, sökt förbereda
en ny resning i Dalarna. Med anledning häraf nedsattes en ny kommission
under Palmstjerna. Åtskilliga personer dömdes till fängelse, vatten och bröd
samt spöslitning, men rådet ville eller vågade dock ej med anledning af
denna sak antasta konungen.
Sommarn 1758 gaf emellertid åt krigshändelserna en något gynsammare
vändning, i det en rysk härs framryckande nödgade preussarne att den 18 juni
upphäfva blockaden af Stralsund och utrymma svenska Pommern. Rosen
var dock nu så utledsen på alla de svårigheter, hvarmed han haft att kämpa,
att han den 27 juni nedlade sitt öfverbefål, hvilket i stället öfvergick till
grefve G. D. Ha milton. Då vägen nu åter låg öppen för svenskarne, kunde
regeringens önskningar om ett infall i fiendens land efterkommas. Den 27
juli tvang Ehrensvärd den 300 man starka besättningen i Peenemunde att
gifva sig, och ett par veckor derefter satte sig Hamilton i rörelse. Allt för
svag att kunna tänka på några sjelfständiga företag — hela hans här
uppgick till vid pass 16 000 man — måste han söka samverkan med någon af
bundsförvandteme och närmade sig af denna anledning Oder, der ryssarne
belägrade Ktistrin. Underrättelserna om deras nederlag vid Zomdorf förmådde
honom emellertid att i stället rikta sitt tåg mot sydvest för att i förening
med österrikame angripa Torgau (i Sachsen), och den 22 september uppslog
han sitt högqvarter i Neu-Ruppin i Brandenburg, vester om Havel, under det
att en mindre afdelning af hären besatte Fehrbellin.
Hittills hade ej något annat än obetydliga skärmytslingar förefallit, men
då den ställning svenskarne nu intagit syntes hota sjelfva Berlin, sände konung
Friedrich generalmajor Wedell med omkring 6 000 man dem till möte. Den
26 september angrep denne med 800 ryttare vid byn Tarnow en svensk
trupp, som var utsänd för att anskaffa lifsmedel. Det svenska rytteriet, 250
man starkt, blef nästan helt och hållet tillintetgjordt, men fotfolket, ehuru
blott utgörande 300 man, slog sig igenom. Två dagar derefter misslyckades
Wedells försök att bemäktiga sig Fehrbellin, vid hvilken obefästa plats 800
svenskar under major de Carnal uppehöllo nästan hela den fiendtliga armeen,
tills undsättning hann ankomma.
Emellertid hade österrikarnes försök att intränga i Sachsen misslyckats,
och i följd häraf var hela ändamålet med tåget till Neu-Ruppin förfeladt.
Den enda möjligheten att vidare uträtta något syntes då vara att åter närma
sig ryssarne, hvilka fortfarande befunno sig i närheten af Oder, och den 10
oktober 1758 begynte den svenska hären under åtskilliga skärmytslingar med
den förföljande fienden att draga sig tillbaka mot denna flod. MeiF^Bpip6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
