Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning af konungamakten, och möjligheten att något sådant skulle kunna blifva
en följd af hattpartiets fullständiga störtande gjorde honom benägen för en
öfverenskommelse, helst om hans personliga fördelar derigenom kunde
tillgodoses. Innan ständerna åter samlades, var saken afgjord. Fersen och
d’Havrincourt medgåfvo, att Palmstjerna och Scheffer, hvilka i synnerhet
utmärkt sig genom sin ifver för kriget, samt Höpken skulle aflägsnas ur rådet.
Mot detta medgivande samt ett löfte om penningersättning af Frankrike
förrådde Pechlin sina partivänners sak, i det han förband sig att i
hemlighet arbeta på, att de öfriga rådsherrarne skulle blifva ostraifade, att
Palm-stjerna och Scheffer skulle erhålla »välsinnade» efterträdare, det vill säga
hattar, samt att Ekeblad skulle blifva kanslipresident efter Höpken.
Verkningarna af denna öfverenskommelse visade sig snart. Genom
Pech-lins affall sprängdes landtpartiet, i det de missnöjda hattarne i allmänhet
följde hans ledning, och då den öfvade partigängaren numera naturligtvis
ej fann det öfverensstämmande med sin fördel, att räfsten med rådet skulle
be-drifvas af den särskilda deputationen, inom hvilken regeringens fiender samlat
sina förnämsta krafter, blef denna myndighet, af hvars tillsättande så mycket
buller hade gjorts, snart helt och hållet * betydelselös. I stället tog sekreta
utskottet, i hvilket Pechlin nu lyckats inkomma, frågan om riksrådens
förhållande i sin hand.
Sedan ständerna på nyåret 1761 åter trädfc i verksamhet, afgaf
nämligen den mindre sekreta deputationen ett betänkande som uppvisade, att
krigets begynnande utan ständernas hörande varit olagligt, men likväl endast
tillstyrkte, att de mest felaktige eller Palmstjerna och Scheffer borde förklaras
förlustiga ständernas förtroende. Mot Höpken riktade Pechlin ett ytterst
häftigt anfall i sjelfva sekreta »utskottet, då deputationens betänkande der
föredrogs, och detta var tillräckligt för att förmå Höpken att ejelf anhålla om
sitt afsked. I enlighet med sekreta utskottets tillstyrkan blef det samma
äfven beviljadt af ständerna; Palmstjerna och Scheffer, som ej kunnat förmås
att följa hans efterdöme, blefvo deremot af ständerna »licentierades. De öfriga
riksråden undsluppo med en skrapa hvarifrån dock Lövenhjelm undantogsr
och mössornas och hofpartiets yrkande, att konungens utlåtande i krigsfrågan
borde meddelas stånden, hvarigenom de hoppades kunna bereda Adolf Fredrik
ett erkännande på rådets bekostnad, blef af sekreta utskottet tillbakavisad t.
I Pechlins öfverenskommelse med Fersen ingick emellertid äfven, såsom
nämdes, att åtminstone tvenne rådsplatser skulle besättas med hattar. Redan
i böljan af riksdagen hade riksrådsval måst företagas efter Ehrenpreus och
Ruuth som nyligen aflidit, och till deras efterträdare hade utsetts generalen
grefve Hans Henrik von Lieven, en skicklig officer som ursprungligen
tillhört hofpartiet, men vid tiden för Adolf Fredriks tronbestigning öfvergått
till hattarne, samt presidenten i Åbo hofrätt Johan Lagerflykt.
Då den sist nämde afsade sig förtroeudet och Henning Gyllenborg
frivilligt tog afsked, måste man emellertid på nyåret 1761 åter skrida till
riksrådsval, och vid detta tillfälle lyckades mössorna genomdrifva, att första för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
