Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till en böljan hotande för det hittills herskande partiet. På detta område
hade hattarne under de sista åren erhållit en besvärlig motståndare i
kommersrådet Anders Nordencrantz (förut Backmansson). Denne hade allt sedan
1720-talet verksamt deltagit i tidens sträfvan för de svenska näringarnas
utveckling och derför sjelf räknats till hattarne, men från och med 1756 års
riksdag hade han böljat att i digra och tungrodda skrifter angripa det rådande
liemlighetskrämeriet, press- och näringstvånget samt de maktmissbruk,
hvar-till embetsmännen under denna embetsmannaväldets gyllene ålder ofta ostraffadt
gjorde sig skyldiga. Då dessa missförhållanden uppkommit eller åtminstone
nått sin fulla utveckling under hattames välde, var det naturligt, att ett
dylikt skriftställen ej kunde finna nåd för den då varande regeringens ögon,
och ett arbete af Nordencrantz blef också i början af året 1756 indraget.
Nordencrantz lät emellertid ej afskräcka sig, utan författade ett nytt digert
verk, stäldt till de 1760 sammanträdande ständerna, och ehuru regeringen
tills vidare förbjöd dess spridande, vågade den dock ej alldeles undertrycka det
samma, utan öfverlemnade pröfningen deraf åt ständerna sjelfva. Dessa beslöto
att arbetet skulle bland dem få utdelas, och då Nordencrantz någon tid
derefter tillkännagaf, att han utarbetat en framställning af orsakerna till kursens
stegring, gafs honom tillåtelse att meddela sina upptäckter åt en af honom
sjelf bland de tre högre stånden utsedd deputation, känd under namnet den
» nordencrantzska vexelberedningen».
Hufvudsumman af de lärdomar, Nordencrantz sökte inskärpa hos denna,
var, att orsaken till myntvärdets fall ej vore rikets undervigt i handeln, utan
de omåttliga banklånen samt egen nyttiga tillställningar af en mängd
personer, som genom dessa lån satts i tillfälle att inlåta sig på storartade
företag och naturligtvis funno sin fördel i att med värdelösa sedlar kunna
gälda sina skulder. Såsom botemedel mot det onda föreslog han åter förbud
mot alla ytterligare lån på utförselvaror och bruksegendomar samt att
bankens nu varande styresmän borde afskedas. Dessa åsigter rönte ett gynsamt
mottagande inom beredningen, som till största delen bestod af mössor, och
flere af hattarnes förnämsta män sågo sig nu hotade med känbara
efterräkningar.
I denna nöd var det Pechlin, som åter kom partiet till hjelp. Genom
hans bedrifvande utverkades i början af år 1761, att den närmare
utredningen af dessa frågor öfverlemnades åt ett nytt utskott, kalladt »riksens
ständers sekreta vexeldeputation», hvars medlemmar till hälften utsågos af
beredningen och till hälften af sekreta utskottet. Mellan denna deputation,
hvari hattarne tack vare sekreta utskottet fått större inflytande, och
beredningen uppstodo snart bittra tvister, hvaraf följden blef, att bådas verksamhet
slutligen afstannade och att sekreta utskottet under tiden äfven lyckades
taga bankfrågan i sin hand. Till och med inom detta hattarnes förnämsta
fäste vid riksdagen hade emellertid åsigterna nu så till vida klarnat, att man
lärt sig inse fruktlösheten af att genom hemliga vexelkontor söka styra
kursen, och den 11 april 1761 lät utskottet uppsäga det kiermanska kontorets
Sveriges historia. V. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
