Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men presteme och borgarne återförvisade deras sak till sekreta utskottet.
Emellertid hade mössornas öfvervigt i borgarståndet varit så knapp, att
hat-tame och hofpartiet här vågade ett försök att upprifva det fattade beslutet.
Härigenom upptändes å nyo partikampen, som nu gick till en sådan höjd, att
bönderne utstötte ur ståndet fyra riksdagsmän, bland dem sjelfve Olof
Håkansson. Slutligen funno de fyra riksråden Rosen, Seth, Hamilton och
Fleming hvilka striden egentligen gälde för godt att den 27 augusti 1765 sjelfva
anhålla om afsked. Deras hopp, att det skulle fa gälla såsom frivilligt,
omintetgjordes dock af mössorna, som genomdrefvo att ständerna förklarade sig
så mycket mindre vilja motsätta sig deras begäran, som de redan dömts
förlustiga deras förtroende.
De män, hvilka nu såsom de segrande mössornas målsmän inträdde i
rådet, voro: öfversten friherre Karl Funck, en af de officerare, som genom
att 1760 lemna sin post i kriget för att deltaga i riksdagsstriderna gifvit ett
ögonskenligt bevis på sin partiifver, om också ej på sin fosterlandskärlek; de
båda skickliga embetsmännen, statssekreteraren Karl Hermelin och
stats-kommissarien Jean von Vall vi j k, den förre en son till Karl XII:s utmärkte
statssekreterare Olof Hermelin, den senare sonson af en rådman och
stads-sekreterare i Falun, af gammal bergsmansslägt, och som af Karl XI kallats till
assessor i svea hofrätt; landshöfdingen Otto Vilhelm de Geer, en öfvad
riksdagskämpe, som börjat sin politiska bana såsom hatt, men sedermera
öfver-gått till motpartiet; för detta lagmannen i Södermanland grefve Göran
Gyllenstjerna, hvars val närmast torde kunna anses såsom en hyllning åt
den samhällsklass, inom hvilken mössorna ursprungligen haft sitt egentliga
stöd eller den besuttna högadeln, samt slutligen hofmarskalken friherre
Esbjörn Krister Reuterholm, en ifrig och skicklig landthushållare, som först
1760 börjat deltaga i de politiska striderna, men genom sitt kraftfulla
uppträdande mot hattpartiet vunnit ett sådant anseende, att han nu utan att ega
några embetsmeriter och ehuru tillhörande en slägt, som blott genom ett par
led förde sina anor tillbaka till torparstugan, kunde erhålla en plats på
rådsförslaget. Redan innan riksrådsvalen egt rum, hade sekreta utskottet förfogat
öfver presidentskapet i kansliet, och ingen af de nyutnämde synes heller egt
tillräckligt anseende för att kunna komma i fråga till denna vigtiga post.
Den, på hvilken utskottets val föll, var Adam Horn, och då denne afböjde
förtroendet under förklaring, att »han i all sin tid följt trumman», utsågs i
hans ställe Löven hjelm, hvilken sålunda upphöjdes till ledare af det parti,
bland hvars förnämsta motståndare han förut räknats. Han var också utan
tvifvel den nu varande rådkammarens dugligaste man, men hans anseende
fördunklades derigenom, att ryktet tillskref honom mottaglighet för mutor.
Knapt hade den af striden om rådets blifvande sammansättning
framkallade upphetsningen böljat lägga sig, förrän sinnena åter bragtes i jäsning
genom frågan om de anklagade vexelherrarnes slutliga öde.
Justitiedeputa-tionens undersökning hade ledt derhän, att de förklarats brottsliga, men om
straffet hade ledamöterue ej kunnat enas, i det adelsmännen och borgame
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
