Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på utsatt dag fick del af denna föreställning, förklarade han genast, att han
uppfattade rådets svar såsom ett afslag och att han i följd deraf, tills
ständerna sammankallades, måste anse sig skild från regeringen. Förgäfves sökte
riksråden genom böner och föreställningar förmå honom att ändra sitt
beslut. Han slet sig lös och lemnade rådkammaren tillika med kronprinsen,
som äfven denna gång varit honom följaktig.
Emellertid gälde det nu för konungen att äfven kunna »afsätta sin
vikarie — namnstämpeln*. Detta värf öfvertogs af kronprinsen, som
omedelbart efter uppträdet i rådet skyndade att besöka hufvudstadens centrala
embets-verk, öfver allt utdelande aftryck af konungens diktamen från den 12
december 1768 samt omtalande, att konungen nedlagt regeringen. Hans försök att
förmå kansliets tjenstemän att utlemna namnstämpeln misslyckades dock,
hvar-för han måste nöja sig med att på konungens vägnar strängeligen förbjuda
dess användande.
Emellertid hade konungens
fasthet slagit riksråden
med bestörtning, och till
en böljan voro de nära att
gifva vika; med
undantag af tre lemnade
nämligen alla de närvarande
sitt bifall till riksdagens
sammankallande. Men
redan följande dag (den 16
december), sedan de hunnit
rådgöra med Rysslands och
Danmarks sändebud, hade
de åter fattat mod. Beslutet om riksdagskallelsen undansköts, och i stället
infordrades upplysningar om hvad som tilldragit sig vid kronprinsens besök
i kollegierna, hvarjemte dessa förständigadés att ej lyda några andra
befallningar än dem, som i konungens namn utginge ur rådkammaren. Så hade
man omsider kommit derhän, att namnstämpeln skulle helt och hållet ersätta
konungens person, och om rådet, såsom troligt var, återtoge sitt* medgifvande
med afseende på riksdagens sammankallande, kunde detta onaturliga
förhållande komma att fortfara till slutet af år 1770, vid hvilken tidpunkt
ständerna 1766 bestämt, att lagtima riksdag nästa gång skulle hållas. Frågan
var emellertid nu, huru vida embetsverk och undersåtar skulle befinnas villiga
att erkänna en sådan regering. Den 17 december 1768 sammanträdde bergs-,
krigs- och kammarkollegierna samt kammarrevisionen till gemensam
öfverlägg-ning om denna sak, och med den sinnesstämning, som var rådande inom
embetsverken, hade man ej svårt att fatta sitt parti. Följden af
öfverlägg-ningen blef nämligen, att de fyra kollegierna förklarade sig ej vidare kunna
lyda rådet, då detta enligt grundlagarna lika litet kunde regera utan konung
som konungen utan råd, samt att de i följd deraf nödgades anse sig försatta i
140.
Medalj till minne af Adolf Fredliks nedläggande af
regeringen 17G8.
Staten bevarad genom konuugens och arffurstens eniga nit, den
15 december 1768.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
