Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annan olägenhet med riksdagens hållande i Norrköping var, att regeringen,
som naturligtvis ej kunde skiljas från de maktegande ständerna, derigenom
måste aflägsnas från hufvudstadens centrala embetsverk, och rådets försök att
lösa denna svårighet genom att dela sig i två afdelningar, af hvilka den
ena med full beslutande myndighet skulle qvarstanna i Stockholm, under
det den Andra åtföljde konungen till Norrköping, stämplades af dess
motståndare såsom ett nytt olagligt försök att göra rådsmyndigheten oberoende
af konungen.
Oaktadt mössornas alla bemödanden och oaktadt regeringen på ett långt
ifrån oväldigt sätt ingrep i valen, utföllo dock dessa i allmänhet till
hattar-nes fördel, ej minst bland presterne, hvilka voro oroliga öfver det missnöje,
som ståndets hänsynslösa uppträdande vid förra riksdagen på många håll hade
uppväckt. Bland bönderne verkade deras gamla konungskhet i förening med
den allmänna nöden i landet denna gång en fiendtlig stämning mot mössorna,
och i städerna var den sist nämda orsaken ej mindre verksam. Från
riddar-huset hade mössorna hoppats, att riksdagens förläggande till en annan ort än
hufvudstaden skulle utestänga den stora mängd af adliga embetsmän, som
plägade utgöra hattarnes egentliga stamtrupp, men denna beräkning slog fel, ty
de civila embetsmäunen följde nu det efterdöme, som officerarne 1742 och 1760
hade gifvit, och öfvergåfvo hoptals sina verk för att deltaga i riksdagens
mera spännande och — inkomstgifvande förhandlingar.
I midten af april 1769 började riksmötet. Yid landtmarskalksvalet
vann Fersen en lysande seger öfver Rudbeck, och för åttonde gången utsåg
bondeståndet till sin talman Olof Håkansson, som dock ej upplefde riksmötets
slut. Hos borgare och prester bestämdes väl valen äfven nu i hufvudsak af
gammal häfd, i det de förres talman blef stockholmsborgmästareu (Jother och
de senares linköpingsbiskopen Filenius, som i erkebiskopens frånvaro var
ståndets främste man. Men dessa personer voro dock, äfven de, hattar, och hvad
som här ännu tydligare kännetecknade stämningen var, att presternes första
åtgärd blef att upphäfva den vid förra riksdagen antagna ståndsordningen
samt att borgarne upphäfde åtskilliga af rådets utslag angående öfverklagade
riksdagsmannaval. Äfven valen till sekreta utskottet utföllo till hofvets och
hattarnes fördel.
Efter denna begynnelse kunde ständernas dom i de mellan konung
och råd uppkomna tvisterna knappast anses tvifvelaktig och lät ej heller
länge vänta på sig. Den 29 april inkom friherre L. Kagg, bekant sedan
1751—1752 års riksdag såsom en ifrig anhängare af hofvet, med ett
memorial hvari han föreslog, att de riksråd, som af egen tilltagseuhet i
Stockholm* »formerat en ny äfven så oformlig som hittills obekant
regerings-kropp», skulle ofördröjligen kallas till Norrköping, och d>tta yrkande blef
skyndsamt af alla stånden bifallet. Emellertid beredde sig Rysslands,
Englands, Danmarks och Preussens sändebud att genom en gemensam
förklaring söka afskräcka hattarne från ytterligare åtgärder, men de förekommos
af sekreta utskottet, som afgaf en förklaring af så fredligt innehåll, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
