Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vande af alla senare tillägg borde återgå till de ursprungliga grundlagarnaT
men så mycket uträttades dock, att det förenade utskottet den 17 oktober
1769 beslöt att framlägga ett förelag, hvars syfte skulle vara att helt och
hållet skilja ständerna från den verkställande och lagskipande maktens
ut-öfhing. Äfven med dessa grundsatser såsom utgångspunkt skulle det ej varit
omöjligt att åstadkomma verksamma reformer, men vid utarbetandet lät Persen
förmå sig att medgifva uteslutandet af nästan allt, som kunde tjena till
konungamaktens stärkande, och »akten om personlig säkerhet samt
säkerhet om eganderätten», såsom förslaget kallades, blef sålunda egentligen
blott ett försök att tillbakavisa de för den enskilda rättssäkerheten
för-dertiiga inkräktningar, som ständerna utöfver regeringsformens ordalydelse
tillåtit sig. Sålunda skulle ingen kunna beröfvas lif, egendom, ära, frihet
eller embete utan laga dom; alla utomordentliga domstolar förbjödos, med.
undantag af dem, som ständerna enligt riksdagsordningen egde att nedsätta,
öfver riksråd. Vid alla rättegångar borde endast lagliga bevisningsmedel
användas, och med undantag af svårare fängelse, som med varsamhet kunde fa
brukas i vanliga brottmål, men aldrig i politiska, förbjöds allt slags tortyr.
Ständerna skulle visserligen få undersöka, huru rättegångsärenden blifvit
afgjorda af regeringen, men ej sjelfva få afdöma något mål, och ej heller
skulle det vara dem tillåtet att inblanda sig i förvaltningen genom
embe-tens bortgifvande och dylikt. Slutligen skulle denna lag endast kunna
ändras med alla fyra ståndens bifall. Huru välmenande dessa föreskrifter
an voro, är det dock föga sannolikt, att de blifvit synnerligt verksamma, då
den oinskränkta makt öfver lagstiftningen, som just gifvit upphof till alla de
missförhållanden man nu ville undanrödja, fortfarande tillerkändes ständernar
men det oaktadt uppväckte förslaget en häftig ovilja bland de af Pechlin
anförda »frihetsvännerne». Så mycket verkade också dessas rop, att bönderne
den 2 november utan vidare förkastade det samma och att borgarne vägrade
att vid denna riksdag befatta sig med någon grundlagsförändring. Presterne
antogo väl den 4 november förslaget, men den 15 föll det äfven på riddarhusetr
hvars hattar härvid sannolikt till stor del röstade med Pechlin och mössorna.
Så snöpligt tillintetgjordes fosterlandsvännernes förhoppningar; men för
Katarina II blef reformförsöket en anledning att ännu fastare åtdraga
maskorna i det nät, hvarmed hon börjat omsnäija vårt land, och medan
författ-ningsfrågan ännu var oafgjord, öppnade hon med det preussiska och
danska hofvet en underhandling, hvars syfte var det svenska statsskickets
upprätthållande med vapenmakt eller ock en delning af Sveriges besittningar.
Ehuru redan det preussiskt-ryska fördraget af år 1764 visade, att konung
Friedrich II ej tvekade att uppoffra sin systers och hennes nya fäderneslands
sak, då hans egna fördelar så fordrade, ville han dock nu ej gå fullt så långt
som kejsarinnan önskade, men genom ett nytt fördrag af den 12 oktober 1769
förband . han sig dock att, om Ryssland angrepes af Sverige eller 1720 års
regeringsform på sådant sätt förändrades, att konungen erhölle oinskränkt
lagstiftnings- och beskattningsrätt, rätt att bölja krig samt rätt att utan rådets.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
