- Project Runeberg -  Sverige under partitidhvarfvet, från år 1718 till år 1809 /
232

(1879) [MARC] Author: Rudolf Tengberg, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om det också var den af partiforbistringen framkallade farån for rikets
oberoende, som i främsta rummet syntes nödvändiggöra en statshvalfhing, sa
trädde dock äfven i andra hänseenden statsskickets ohållbarhet nu i full dag.
Ständernas envälde så inom lagstiftning som lagskipning och forvaltning
hade redan förut ofta nog burit bittra frukter, men vid denna riksdag hotade dock
den otyglade menighetsdespotismen att öfverträffa allt, som man förut under
frihetstiden hade erfarit. Bländade af den makt, som fallit i deras ovana händer,
förlorade nämligen de ofrälse ståndens ledare all besinning och lade i dagen ett
förakt för bestående rätt, som syntes hota att undergräfva sjelfva grundvalarna
för ett ordnadt samhällslif. Om den ringaktning, som de i tvisten om
konungaförsäkran visade mot de af författningen stadgade formerna för
privilegie-och grundlagsfrågors behandling, är förut taladt; med afseende härpå skulle

162. Från högtidligheterna vid Gustaf III:s odS Sofia Magdalenas kröning 1772.

Dekoration p& vestra sidan af Stockholms slott, hvarifr&n oxen, vin m. m. utdelades bland folket.

dock omöjligheten att på fullt laglig väg afskaffa adelns obilliga
företrädesrättigheter kunna betraktas såsom ett slags ursäkt, men då de äfven i frågor
af mindre vigt tilläto sig liknande öfvergrepp, så måste detta stämplas sasom
ett rått maktmissbruk, som innebar sin egen dom. Ej nog med att ständerna,
såsom ofta förut varit fallet, men som efter 1766 års beslut måste anses
dubbelt olagligt, sjelfva bortgåfvo embeten; de ofrälse stånden gingo nu ända derhän
att återkalla redan utfärdade fullmakter, ett tilltag, som gaf Fersen anledning
att på riddarhuset yttra de beaktansvärda orden: »Efterkommande torde fa
känna hvad denna tiden bereder; vi täfla nu inbördes att taga tjenster och
fullmakter af hvarandra; derifrån kunna de gå längre och taga egendomarna:
omsider kommer det an på lifvet; så går det, när lagarna ej i det nogaste
följas.» Hvad som vid denna riksdag i synnerhet gaf anledning till svåra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 10 16:16:14 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trsh5/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free