Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lägre samhäUsklasserna i städerna befriades från omkostymeringen, men armeens
uniformer förändrades i öfverensstämmelse dermed. Den 28 april var den dag,
då den nya drägten skulle anläggas. Den utgjordes för herrar af en kort rock
eller jacka, ett bredt skärp, en på axlama fäst kappa samt en hatt med på
ena sidan uppfäst brätte. Yid hofvet nyttjades om hvardagarna röda och svarta
och vid högtidliga tillfällen röda och hvita (sedermera blå och hvita) färger.
Utom hofvet fingo kläder af hvilken färg som helst begagnas, blott färgerna
ej voro flere än två. Fruntimrens drägt var enfärgad, vid hofvet i
hvardagslag svart och galadagar hvit. Till en början efterkoms konungens önskan
allmänt nog, ehuru förändringen af inånga ogillades såsom ett intrång i det
enskilda lifvet, men efter Gustaf* III:s död bibehölls drägten blott vid hofvet.
Denna tids förnämsta storverk var emellertid realisationen,
hvarige-nom den olyckliga sammanblandningen af statens och bankens affärer
omsider upphörde och riket åter erhöll ett ordnadt penningväsen. Såsom vi
182. Kungliga opernhusct i Stockholm.
af det föregående sett, hade småningom både hattar och mössor börjat inse
nödvändigheten af en dylik åtgärd, men så många och så olika voro de
intressen som härvid berördes, att realisationens utförande säkerligen länge
blifvit ett önskningsmål, om ej ständerna öfverlemuat saken åt konungen och
denne funnit en medhjelpare med Liljencrantz’ förmåga. Det är också dem,
som äran af företaget i främsta rummet tillhör. En komité, åt hvilken
konungen kort efter statshvälfningen öfverlemnade frågans beredande, och hvari
Liljencrantz — då ännu blott kommersråd — fick plats, afstyrkte dennes
yrkande på realisationens snara genomförande, och äfven i statsrådskonseljen
mötte det motstånd. Understödd af konungen och brödeme Scheffer fullföljde
emellertid Liljencrantz med orubblig ihärdighet sin plan, och 1775 ansåg
konungen tiden vara inne att träda i underhandlingar med bankofullmäktige.
Äfven dessa gjorde svårigheter, men efter några jemkningar bröts deras mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
