Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1776 befalde konungen, att ett skepp årligen skulle vara fårdigt att löpa af
stapeln, och enligt hans egen uppgift hade örlogsflottan 1778 bragts upp frun
6 till 15 skepp.
Denna kraftiga utveckling af rikets forsvarsvasen var så mycket mera
af behofvet påkallad, som det länge nog såg ut, som om Katarina II blott
väntade på ett lägligt tillfälle att återupptaga sina 1773 uppskjutna
liämd-planer. På mer än ett sätt lät hon sin obenägenhet mot Sverige träda i
dagen, och då den slesvig-holsteinska frågan 1773 ändtligen erhöll sin lösning,
derigenom att storfursten Paul detta år till Kristian VII formligt affcrädde
sitt fåderneärfda hertigdöme, kunde man förutse, att Danmark äfven af
tacksamhet härför skulle känna sig manadt att medverka till Sveriges kufvande.
Att grefskapen Oldenburg och Delmenhorst, som Paul erhöll i utbyte, öfver-
lemnades till Adolf Fredriks yngre
broder, furstbiskopen i Liibeck
Friedrich August utan något slags
förbehåll för den svenska holsteinska
grenens rättigheter, ehuru dock dessa
grefskap utgjorde den ersättning, mot
hvilken Adolf Fredrik 1749 lofvat
afstå sin framtida arferätt till
Hol-stein (se ofvan sidan 120), var ej
heller egnadt att befästa vänskapen
mellan det svenska och ryska hofvet.
En ny anledning till missämja
yppade sig, då Österman n, som 1774
lemnade sin plats såsom rysk
minister i Stockholm, erhöll en for
Sverige synnerligt obehaglig efterträdare
i Simolin, hvilken såsom von Kortis
sekreterare varit en verksam
deltagare i dennes stämplingar (se ofvan
sidan 109) och nu med ifver arbetade
på att åter skaffa Ryssland ett parti inom Sverige, och i oktober 1775 nådde
spänningen mellan de båda hofven å nyo en sådan höjd, att man inom kort
väntade krigets utbrott. Ledd af U. Scheffers kloka råd, iakttog Gustaf under
allt detta en fast, men fredlig statskonst. För att blidka Katarinas vrede,
beslöt han till och med att i egen person besöka Petersburg, och i juni 1777
bragtes denna plan till utförande. Försöket tycktes utfalla synnerligt lyckligt.
Mottagandet var lysande, och efter detta besök upphörde ej blott krigshotet,
utan Simolin återkallades 1778 på den svenska regeringens begäran, och hans
efterträdare Muschin Puschkin afhöll sig från all inblandning i Sveriges inre
angelägenheter. Gustaf trodde sig derför genom denna fård äfven hafva
fullständigt tillintetgjort det ryska partiet inom Sverige, men framtiden skulle
dock visa, att han missräknat sig på Katarinas vänskap. Ehuru hon vid denna
188. Henrik af Trolle
(1730-1784).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
