Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagarna än konungens propositioner, och Gustaf III:s egna anteckningar visa,
att han verkligen vid denna tid önskade återupplifva detta förhållande. Intet
blef dock nu gjordt för att nå detta mål, utan ständerna fiugo tvärt om vid
ett tillfälle med framgång utöfva sin i regeringsformen grundade motionsrätt.
En medlem af riddarhuset samt tvenne prester, af hvilka den ene var den
bekante Chydenius, föreslogo nämligen, att utländingar af främmande
trosbekännelse skulle få åtnjuta full religionsfrihet, och i trots af presteståndets
motstånd afläts till konungen en skrifvelse med begäran, att han under vissa
uppgifna vilkor ville genomfora en dylik förändring. Saken öfverensstämde
helt och hållet med konungens önskningar, ehuru han, af undseende för
pre-sterne, sjelf ej synes hafva velat väcka förslaget. Genom ständernas
åtgörande blef han emellertid sålunda satt i. tillfälle att till den ära, han redan
vunnit såsom en befordrare af den moderna tidens ideer, äfven lägga den
berömmelsen, att det var under hans regering, som vårt folk tog det första
stora steget till lättandet af det religionstvång, hvars införande under
reformationstidens brytningar varit ett fullt berättigadt nödvärn, men livars
bibehållande numera blott vitnade om en föga hedrande ofördragsamhet. Först
två år efter riksdagens slut eller den 24 januari 1781 utfärdades emellertid
<len lag, som på grund af detta ständernas beslut ordnade främmande kristna
religionsbekännares blifvande ställning i riket. De skulle ej få vara
embets-män eller väljas till riksdagsmän — utom bekännare af reformert lära, hvilka
redan 1741 fått den sist nämda rättigheten och fortfarande bibehöllo3 dervid —
de förbjödos att göra proselyter, att anlägga kloster samt att på offentliga
platser anordna processioner, men de skulle för öfrigt fritt fä fira sin
guds-tjenst samt äfven deltaga i riksdagsmannaval. Med afseende på blandade
äktenskap stadgades, att om mannen var lutheran, skulle barnen äfven blifva
det, men att barnens religion i motsatt fall skulle bero af öfverenskominelse
före vigseln. Den 27 maj 1782 utkom en dylik förordning äfven om
judar ne, hvilka förut ej haft någon rättslig ställning i vårt land. De tillätos
att nedsätta sig i Stockholm, Göteborg och Norrköping samt att der anlägga
synagogor, men de fingo ej syselsätta sig med annat än vissa särskildt
uppräknade borgerliga yrken, och de fingo ej deltaga i riksdagsmannaval eller
ingå äktenskap med andra än sina trosförvandter. Ett annat vigfigt
lagstiftningsärende afgjordes äfven vid denna riksdag, i det ständerna på konungens
förslag antogo eu ständig konungaförsäkran, i det närmaste
öfverens-stämmande med den, som Gustaf III den 21 augusti 1772 sjelf hade afgifvit.
Med afseende på de ekonomiska frågor som konungen förelagt ständerna
hade dessa stannat i temligen olika beslut, men detta var af mindre vigt, då
det blott var deras råd som han infordrat och beslutanderätten i detta fall
lagligen tillhörde honom.
Den 26 januari 1779 afslutade konungen riksdagen med ett tal,
hvari han uttalade sin förhoppning, att enigheten och förtroendet blifvit
ytterligare befästa. Svårligen var dock »det fina och föga uppriktiga sätt»,
hvarpå han enligt en samtidas ord behandlat ständerRa, det rätta medlet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
