Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustafs statskonst förtjenar i många hänseenden att ogillas, men med
alla sina fel var den dock alltid fosterländsk, och det effcerdöme han
härigenom lemnade var kanske det bästa han gifvit sitt folk. Dock verkade han i
detta hänseende inera för framtiden än för sin egen tid. För det slägte,
som under hans senare regeringsår mottog sina första intryck, skulle det
knappast varit möjligt att sätta partisyften högre än fäderneslandets oberoende;
men bland Gustafs samtida funnos ännu de, som i detta hänseende läto sig
bestämmas af frihetstidens förkastliga vanor, och härigenom hafva många af
oppositionen forspilt det anspråk på efterveridens tacksamhet, hvartill deras
nitälskan for en lagbunden frihet annars skulle gifvit dem rätt, eller med
andra ord, de hafva i sjelfva verket gjort sig ovärdiga den ärofulla rolen af
frihetens försvarare.
För att vinna hvad man kallade frihet sökte nämligen nu ej blott gamla
mössor, utan äfven hattar den ryska sjelfherskarinnans beskydd. Enligt
Liljen-sparres rapporter till konungen besökte åtskilliga af oppositionens medlemmar
och i synnerhet Pechlin under 1786 års riksdag flitigt det ryska
ministerhotellet; och 1787 inberättade det då varande ryska sändebudet i Stockholm
Rasumovski for sin regering, att några personer, tillgifna det förra
regeringssättet, vändt sig till honom för att erhålla Rysslands bistånd till
inskränkande af Gustafs makt. Men det stannade ej ens härvid. Bland de
missnöjde funnos äfven de, som gjorde sjelfva fäderneslandet till föremål för
sina stämplingar. Det är till namnet Göran Magnus Sprengtporten,
som minnet af denna skändlighet i främsta rummet knyter sig. Hos denne
man, hvars gagneliga verksamhet i Finland under de första åren af Gustaf
III:s regering vi känna af det föregående, var en stor begåfning förenad med
svåra moraliska lyten. Liksom brodern var han misstänksam, oförsonlig och
maktlysten, men då dessa lidelser hos Jakob Magnus Sprengtporten endast
blefvo förderfliga för honom sjelf, drog den yngre brodern ej i betänkande
att för deras tillfredsställande trampa under fotterna de heligaste förbindelser.
Den nästan oinskränkta makt, konungen lemnade honom i Finland, synes ej hafva
varit nyttig for hans oroliga lynne, men den egentliga brytningen i hans lif
blef en utländsk resa, som han 1779 företog på offentlig bekostnad. För att
bestrida de nöjen, åt hvilka han härunder öfverlemnade sig, drog han vexlar
pa konungen utöfver sitt anslag, och då Gustaf slutligen tröttnade på hans
öfverdrifna anspråk, begärde han, sannolikt viss om sin oumbärlighet, 1780
sitt afsked. Till hans harm blef det genast beviljadt, och då han, i hopp att
ater vinna anställning, samma år uppsökte konungen under dennes vistelse i
Spaa, visade Gustaf ej någon lust att efterkomma hans önskningar. Från
denna stund öfverlemnade sig Sprengtporten blindt åt sina onda lidelser.
Hans forra beundran för Gustaf III förbyttes i det oförsonligaste hat, och
han, som hittills ansett Sveriges rike såsom sitt fädernesland, fann nu
plötsligt, att endast Finland förtjenade att så kallas, och uppstälde såsom sitt mål
att befria detta land från det svenska »förtrycket» för att i stället sjelf på ett eller
annat sätt under rysk öfverhöghet blifva dess beherskare. Efter sin återkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
