Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock sjelf genom sin stadfastelse af forenings- och säkerhetsakten (den 3 april
1789), i det han deri förklarade, att alla domare och af öfriga embetsmän
alla »mindre» utom tromän och sådana som deltogo i landtregeringen skulle
Yara oafsättliga, och redan förut (den 2 mars) hade han medgifvit, att
säkerhetsaktens stadgande om embeten ej skulle hafva någon tillämpning på
pre-sterliga tjenster. Utom beslutanderätten öfver krig miste ständerna äfven
rätten att väcka lagförslag, och då det i den nya lagen hette, att svenska
folket skulle med konungen öfverenskomma om nya skatter, kunde detta
möjligen innebära, att konungen, såsom redan skett i bränvinsfrågan, egde
att i bevillningsfrågor förbigå riksdagen. Enligt det ursprungliga förslaget
till säkerhetsakten skulle också riksdägens skattebevillningsrätt kunnat utöfvas
af ett utskottsmöte, bestående af valda ombud af samtliga stånden samt af
ofrälse brukspatroner, men denna punkt blef sedermera utesluten. De
fördelar, som de ofrälse stånden vunno, voro, att medlemmar af alla stånd,
således äfven bönder, fingo rätt att förvärfva frälse strögods (se ofvan sidan 49),
att skjutsningsbesväret skulle fördelas lika på all jord utom ypperligt frälse
och boställen, som fortfarande skulle vara befriade, att ofrälse män fingo
tillträde till ett af statens högsta embeten, i det den domsrätt, som hittills
utöf-vats af konungen och rådet, nu öfverlemnades åt konungen — med två röster —
och en högsta domstol, bestående af både frälse och ofrälse, samt slutligen
att bönderne tillerkändes rätt till skatteköp. Frågan om de gemensamma
odalmannaprivilegierna förföll efter säkerhetsaktens antagande, men under
den 23 februari utfärdades särskilda försäkringar för borgare och bönder.
Genom den förra af dessa blef blott skråväsendet ytterligare befäst, och det
enda verkligt nyttiga som vans var ett förbud mot monopol; genom den senare
bortföllo de lika obilliga som för jordbruket skadliga bestämmelser, som
hittills hindrat allmogen att i sin tjenst använda så många arbetare som helst,
och om möjligt ännu vigtigare var en förordning af den 21 februari 1789,
som borttog de inskränkningar i egande- och nyttjanderätten till skattejorden,
som bönderne under tidernas lopp blifvit underkastade.
Frågar man, om denna statshvälfning infört ett fullständigt envälde,
blir svaret nekande. Svenska folket’behöll ej blott sin urgamla
beskattningsrätt, utan ock, hvad det under det karolinska enväldet saknat, sin andel i
lagstiftningen, men en ansats till envälde, olidlig nog för ett frihetsvant folk,
var dock den godtyckliga regeringsmakt som konungen nu erhållit. I
hvilken omfattning detta var fallet blef dock fullt klart först efter riksdagens
slut, då Gustaf, hvars gamla ovilja mot rådet synes fått ny näring genom dess
yrkande på riksdag, använde sin rätt att bestämma dess antal på sådant satt,
att han alldeles upplöste det samma1. Om också rådet på senare tider
förlorat mycket af sin gamla betydelse, så var dock blotta tillvaron af en
ständig och offentlig rådkammare egnad att lägga ett band på en egenvillig
konungs nycker, och dess upphäfvande måste derför anses såsom ett väsentligt 1
1 Furst HessensteiD, riksdrotseu Vachtmeister och riksmarskalken K. Bonde fingo dock
fortfarande kallas riksråd, men 1791 afskaffades äfven titeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
