Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
des ledo svenskarne oaktadt underverk af tapperhet svåra förluster; både ko«
nungen och hertigen sväfvade under slaget i lifsfara, men de lyckades dock med
hufvudstyrkan komma igenom. Efter denna affär, som är känd under namnet
viborgska gatloppet, drog sig örlogsflottan, som förlorat 10 stora fartyg
och 4000 man (en tredjedel af sin’ styrka), undan till Sveaborg, men Gustaf
stannade med skärgårdsflottan, som lidit mindre, vid Svensksund och förenade
sig här med en nyanländ eskader under öfverstlöjtnant K. O. Cronstedt.
Sålunda förstärkt — hans styrka uppgick nu till 195 stridsfartyg med en
besättning af 14 000 man — beslöt han att återupptaga striden, och den 9 och 10
juli 1790 tillkämpade han sig en af de ärofullaste segrar vår sjömakt någonsin
vunnit. Ryssarne förlorade en tredjedel af sin flotta och 6 000 till 7 000 man
i fångar, under det att svenskarnes hela förlust uppgifves hafva varit 300 man
och 4 fartyg.
Deuna händelse påskyndade fredslutet. De förhoppningar om
framvisat sig foga
pålitliga. Väl
lyckades han den 11
juli 1789 med
turkame aftluta
ett fördrag,
enligt hvilket dessa
skulle understödja
honom med eu
million piaster om
året, och samma
år erhöll han af
Preussen ett lån,
men hans försök
att formå denna
makt till
deltagande i kriget blefvo fruktlösa, och de med England öppnade underhandlingarna
medförde ej heller någon frukt. Under sådana förhållanden blef freden for
Sverige allt mer en nödvändighet, men då Katarina likväl alltid måste befara
ett anfall från Preussen och England, var den det ej mindre för henne, i
synnerhet som Österrike efter Josef II:s död (februari 1790) böljade visa lust att
draga sig ur striden. Redan på våren detta år egde ett närmande mellan de
båda monarkerne rum, och sedan Gustafs plan mot Petersburg genom olyckan
i Viborgska viken gått om intet, men å andra sidan hans seger vid
Svensksund visat, att hans kraft ännu ej var bruten, blefvo både han och Katarina
allt mer benägna för en särskild uppgörelse. För att hindra en sådan er*
bjödo väl Preussen och England nu Sverige ett förbund, men då de
under-hållspenningar de ville lemna voro temligen obetydliga, begagnade sig Gustaf
häraf blott för att påskynda de underhandlingar, hvilka den 1 augusti öppnats
mellan Armfelt och den ryske generalen Igelström, och den 14 augusti under-
mande understöd, med hvilka Gustaf begynt kriget, hade
232. Minnespenuing Öfver segern vid Svensksund den 9 och 10 juli 1790. */»•
Åt den höge besegraren af Senderne. Efter vunnen fred, af rikets ständer
vid riksdagen 1792.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
