Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifvit ombytta — efter Fredrik Sparre följde 1787 Karl Adam Vachtmeister,
sedan denne vid 1789 års riksdag nedlagt sin befattning, Gyldenstolpe, och
efter dennes fall 1794 öfvertog hertig Karl sjelf guvernörskapet med Karl
Mörner såsom vice guvernör — men dessa förändringar synas ej hafva gjort
ett så djupt intryck på den unge fursten, att de menligt inverkat på hans
utveckling. Hans informator, den ädle och samvetsgranne Rosenstein, hade
danat hans sinne till pligttrohet, redbarhet och sanningskärlek, och hans
kristendomslärare, hofpredikanten, sedermera biskopen J. Q. Flodin, hade så skött
sitt kall, att Gustaf III:s son blef en strängt rättrogen lutheran. Men ty värr
funnos hos Gustaf Adolf anlag, genom hvilka sjelfva hans aktningsvärda
egenskaper skulle vändas till olycka både för honom sjelf och hans folk. Han*
forstånd var i hög grad inskränkt, och i följd liäraf urartade hans
gudsfruktan till religionsgrubbel och trångbröstad ofördragsamhet, och hans
pligttrohet yttrade sig oftast i pedantiskt syslande med obetydligheter. I synnerhet
blef uniformsväsendet hans käpphäst, och de minsta afvikelser från hvad med
afseende derpå var reglementeradt bestraffades såsom allvarsamma förbrytelser.
Allt ifrån sin barndom hade han visat ett högmod och en halsstarrighet, som
trotsat hans uppfostrares alla bemödanden och stundom nästan syntes stå pi
gränsen till sinuesförvirring. Äfven Gustaf III skall hafva fruktat, att stora
olyckor kunde blifva en följd häraf, men den öfverdrifna etikett, hvarmed han
lät sonen omgifvas, var ej egnad att motverka felen, och genom 1789 års
statshvälfning beredde han sjelf den jordmån, hvari dessa kunde utveckla sig
i all sin förderfligbet.
Allmänheten var emellertid till en början okunnig om konungens
olyckliga anlag; man gladde sig åt hans gudsfruktan, sparsamhet och-rena seder;
att han ej egde snille, ansågo många till och med såsom en borgen för eu
lugn och fredlig regering, och Gustaf Adolf mottogs derför af sitt folk
med alla de glada förhoppningar, som pläga möta unga furstar vid deras
tronbestiguing. Till den allmänna belåtenheten bidrog äfven glädjen öfver
det reuterholmska regementets slut. Äfven på Gustaf Adolf hade
Reu-terholms maktlystnad och hat mot Gustaf III:s minne gjort ett
ofördelaktigt intryck, och då gunstlingen efter en tvist med konungen begärde
afsked från sitt embete, blef det ej blott beviljadt, utan Gustaf Adolf förbjöd
honom till och med att vistas i hufvudstaden och dess granskap. Brytningen
med Reuterholm medförde äfven en viss kallsinnighet mellan konungen och
hertigen, som nu helt och hållet drog sig tillbaka till det enskilda lifvet Fur
gustavianerne randades deremot bättre dagar. Fröken Rudensköld, som mot
slutet af förmyndarregeringen fått tillåtelse att vistas på Gotland, återfick nu
fullständigt friheten. Aminoff och Ehrenström benådades, den sist närnde
fullständigt dock först 1800. Ruuth, som under förmyndarregeringen för
bristande redovisning från sin finansförvaltning dömts’att ersätta kronan med
öfver 300 000 riksdaler, fick å nyo upptaga sin process och befriades från
största delen af detta kraf. Svenska akademien återupprättades, och domen
öfver Armfelt upphäfdes, dock ej förr än 1799, och först 1801 återkom han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
