Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klas Adam Vachtmeister — en broder till riksdrotsen — i tid utlöpa från
Karlskrona, och då danskarne sjelfva afböjt Gustaf Adolfs forslag, att
Helsingborg skulle befästas, lyckades den fiendtliga flottan genom att hålla sig
intill’ den svenska kasten den 30 mårs 1801 nästan oskadd intränga i
Öresund. Så måste Danmark, mot hvilket det första anfallet riktades, ensamt möta
den fruktansvärde fienden. Den 2 april utkämpades på Kjöbenhavns redd
ett slag, som utgör ett af Danmarks ärorikaste minnen, men som dock
nödgade dess regering att, England till behag, genom konventionen den 9
april tills vidare »suspendera» sitt deltagande i det beväpnade
neutralitetsforbundet. Nu skulle ordningen komma till Sverige. Dén 19 april visade
sig den engelska flottan utanför Karlskrona, men något anfall blef dofck ej af
och behöfdes ej heller, ty i Ryssland hade kort förut en händelse inträffat*
som kom förbundet att af sig sjelft upplösas. Den 23 mars blef nämligen
kejsar Paul mördad, och hans son och efterträdare Alexander I hade ej lust
att inlåta sig i en strid med England. Han afslöt i stället den 17 juni ett
fördrag med denna makt, hvarigenom dess grundsatser med afseende på den
neutrala handeln med någon jemkning blefvo erkända, och för Sverige och
Danmark återstod då ej något annat än att antaga samma vilkor. För öfrigt
blef förhållandet mellan Gustaf Adolf och Alexander, ehuru deras gemåler
voro systrar, till en början föga vänskapligt, och frågan, huru vida en bra
öfver Kymmene elf skulle målas med ryska eller svenska färger, var 1803 nära
att framkalla ett svenskt-ryskt krig. Denna gång afvärjdes dock faran, men
kort derefter, den 25 juli 1803, företog Gustaf Adolf en resa till Tyskland,
från hvilken han ej återkom till Stockholm förr än den 7 februari 1805, och
som både * för honom sjelf och hans land skulle komma att medföra de mest
ödesdigra följder.
Sverige indrages i krigen mot Napoleon (1805—1807).
Napoleon Bonaparte. — Han &drager sfg Gustaf Adolfs oförsonliga hat. — Sverige förbinder sig med
Bagland och Ryssland mot Frankrike (1804—1805). — Faran af ett fredsbrott med Prenssen. — Pommerns
iifirlifvande. — Preussen i krig med Napollon. — Pommern ertffras af fransmXnnen, 1807.
Hittills hade vårt fädernesland undgått att inblandas i de stridigheter,
som blifvit en följd af den franska revolutionen, men den tid var nu
kommen, då detta ej längre skulle blifva händelsen.. Vi känna af det föregående,
huru Gustaf III:s önskan, att Europas makter skulle förena sig mot det
upproriska Frankrike, någon tid efter hans död gick i fullbordan. Företaget
kröntes emellertid ej med framgång. Fransmännen lyckades ej blott afvärja
den hotande faran, utan kunde snart sjelfva blifva de anfallande. De väldiga
krafter, som revolutionen kallat till lif och som till en början förstörande
riktat sig inåt, vände sig nu utåt. I stället för den genom revolutionens brott
ohelgade friheten blef krigsäran nationens afgud, och på detta sätt banades
vägen for militärväldet. 1799 lyckades republikens mest lysande fältherre,
korsikanen Napoleon Bonaparte, att i egenskap af förste konsul upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
