Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfversigt af Sveriges inre utveckling under
partitidhvarfvet.
Styrelse och förvaltning.
Konungamakten. — Rådet. — Riksdagen. — Samhällsklasserna. — Förvaltningen. — Krigsvisen.
et skede af vår historia, som kännetecknas af
namnet partitidhvarfvet, eger for det svenska
samhällsskickets utveckling en synnerligt stor betydelse.
Dess kastningar mellan olika samhällsideal, dess
misstag och förvillelser förskaffade, såsom redan i
inledningen är antydt, vårt folk den politiska
erfarenhet, som det behöfde för att på den urgamla
frihetsgrunden kunna uppbygga ett mot den nyare
tidens fordringar svarande samhällsskick.
Skarpast falla dessa förändringar i ögonen, om
man betraktar konungadömet. Under
frihetstiden nedsjunkande från ett fullständigt envälde till
en blott statsdekoration, blir det under Gustaf III
åter den förherskande makten i staten, till en början
dock bundet af lagliga former; dessa brytas likväl snart så väl till följd af sin
egen ofullkomlighet som till följd af de handlande politiska personligheternas
bristande måtta, och tidhvarfvet slutar med ett envälde, väl ej fullt så oinskränkt
som det karolinska, men till sina följder nästan ännu mer förderfligt än detta.
Rådets betydelse är under detta tidhvarf ej synnerligt stor. Med
högadelns fall hade det förlorat grundvalen för en sjelfständig maktställning, och
oaktadt sitt skenbart stora inflytande under frihetstiden var dess myndighet
likväl då blott ett återsken af ständernas; efter 1772 blef det i stället
konungamaktens tjenare och dertill en misstrodd och tillbakasatt sådan, tills
det slutligen 1789 alldeles afekaffades. I sjelfva verket passade den
sammanblandning af styrande och dömande myndighet samt den uteslutande
kollegiala form, som utmärkte den gamla rådsinrättningen, ej längre for
tidens mera utvecklade samhällsförhållanden. Upprättandet af en särskild
högsta domstol (1789) var derför onekligen ett framsteg. Hvad som i det
senare hänseendet behöfdes var, att hvaije förvaltningsgren erhöll sin egen
sjelfskrifne målsman inom regeringen, eller införandet af
departementalstyrelse. En möjlighet att i denna riktning ombilda det gamla rådet hade
också Gustaf III sjelf beredt, då han, frångående förbudet i 1720 års
regeringsform mot att kollegiernas presidenter skulle få vara medlemmar af rådet, i
1772 års regeringsform stadgade, att detta kunde innesluta »riksens höga
embeten». Detta uppslag begagnade han dock ej tillräckligt utan valde i stället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
