Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
Främsta platsen inom sångarskaran tillkommer utan fråga Johan Henrik
Kellgren (1751—1795), hvars satiriska
och erotiska stycken, till exempel
Ljusets fiender, Mina löjen, Till
Kristina, Nya skapelsen, höra till det
skönaste, som på svenskt tungomål blifvit
dik-tadt. Liksom Dalin uppträdde han
emellertid äfven såsom smakdomare, förnämligast i
tidningen Stockholmsposten, men då
han härvid till en början röjde en viss
ensidighet, ådrog detta honom en
häftig strid med Tomas Thorild (1759—
1808). Denne intager nämligen i vår
literaturhistoria den betydelsefulla
platsen af en banbrytare för den friare och
djupare uppfattning af skaldekonsten, som
nu började göra sig gällande i England
och Tyskland, men ehuru han under denna
strid bland annat i sin bekanta »Kritik
öfver kritiker eller försök till en lagstift- 283. Karl Kristofer Gjörvell
ning i snillets verld» uttalade många träf- (mi-isu).
fande sanningar, sköt han dock äfven betydligt öfver målet, så mycket mer,
som Kellgren med åren allt mer frigjorde sig från den franska
ensidigheten. Platsen vid Kellgrens sida
tillhör Karl Gustaf Leopold, adlad
af Leopold, född 1756,
statssekreterare, död 1829, till en början
Kellgrens motståndare, sedermera hans
medkämpe i striden mot Thorild. Ehuru
hans oden, lärodikter, skaldebref,
satirer och sorgspel ingalunda sakna
skaldevärde, ligger dock hans största
betydelse deri, att han rikare och
fullständigare än någon annan kan sägas
hafva representerat tidhvarfvets hela
bildning. J. G. Oxenstjerna (1750—
1818) har i Skördarna och Dagens
stunder lemnat naturskildringar af
nästan sydländsk glöd. Stockholms
sköna omgifningar funno i Karl
Mikael Bellman (1740—1795) en käns- 284* CeUiua (^en yD8rc)
lig och sann skildrare, och de bilder
ur Stockholms lägre folklif, som denne vårt lands mest ursprunglige skald
lemnat i sina odödliga Fredmans epistlar och Fredmans sånger, äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
