Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synes äfven påbjudit allmänna räfster, såväl med det andliga
som det verldsliga frälset. En räfst med det förra har
troligen ägt rum omkr. år 1340, med det senare tio år derefter [1],
och såväl Magnus som hans son Håkan sökte nogsamt vaka
öfver, att frälset ej skulle ökas till förfång för kronans rätt.
Först under Albrekts tid tilltog frälset alt mera ohejdadt,
och nu erkändes äfven friheten från extra gärder. Detta
framkallade Margaretas räfst, hvilken först genomförde en
bestämd skilnad mellan skatte- och frälsejord [2].
Skattefriheten, om ock tidtals bestridd och inskränkt,
var de båda ståndens vigtigaste privilegium [3]. Inom sig
voro de delade i bestämda grader. Rangskilnaden mellan
klerkerna inbördes var ganska stor [4], alt ifrån de
hierarkiskt sinnade prelaterna, ned till de kringvandrande
tiggarmunkarne och sockenpresterna, som stodo det egentliga
folket mycket nära i lefnadsvanor och åskådningssätt. Det
under senare hälften af 1200-talet införda celibatet var
deras yttre band, som skilde dem från lekmännen. Det
verldsliga frälsets män hade sitt yttre kännemärke i den heraldiska
vapenskölden. Sedan Magnus Ladulås förbundit det utifrån
hemtade riddarväsendet med russtjänstén, delades
frälsemännen i tre klasser: riddare (milites), väpnare (svena, a
vapn, armigeri) och vanliga frälsemän (frælsismæn, minni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
