Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidens hufvudsakligaste näringar, som ej särskildt tillhörde
jordbruket [1]. Bergsbruk förekommer flerestädes i
mellersta Sverige och omtalas ofta under 1300-talets förra hälft [2].
Från 1340 utfärdades flera gånger privilegier för dessa
bergsmän, som bildade särskilda kommuner med egen
förvaltning och rättsskipning. Liksom tyskt inflytande gjorde sig
gällande vid deras organisation, så var äfven befolkningen
både i städerna och vid »bergen» till en god del af
utländsk, i synnerhet tysk härkomst. Utifrån härstammar
äfven det i dessa kommuner framträdande gilleväsendet.
Den jordägande, till kronan fortfarande skattskyldiga
befolkningen å landsbygden bär numera vanligen ensam
namnet bönder (skattabönder, skattgilda bönder, bondones,
rurales, rustici, rustici tributarii). I den mon som frälset
utvidgades, aftog naturligtvis deras antal, men de
utgjorde dock fortfarande den vigtigsste och sannolikt äfven
länge dén talrikaste delen af landtbefolkningen. Några
uppgifter om deras antal i vissa trakter af öfra Sverige äga
vi från skattelängder under 1300-talet. 1312 uppbars i 15
socknar af norra Uppland en extra gärd till kronan af 945
bönder, men sannolikt voro icke alla verkliga skattebönder.
En dylik längd från Södermanland åren 1365 och 1366
visar ett öfverraskande litet antal bönder; för Rönehundarc
uppgifvas 46, i Junakers 34, i Dava 28, i Vesterrek 100
och i Österrek 78. I Tjurbo, Seunda, Gorunda o. Norbo
hundaren fanns 1371 ett antal af 560 skattebönder. De
utgjorde, synes det, i alla fall ett tillräckligt stort antal för
att bjuda det påträngande frälset stången och tillintetgöra
de försök till lifegenskap, som under ett följande tidehvarf
framträdde. Deras själfständiga ställning, om än hotad,
hade en fast grund i den starkt utvecklade
kommunalförvaltningen, hvari de deltogo jämte frälsemannen och vid
sidan af dem. Om de olika slag af skatter, som de voro
förbundna att erlägga, få vi längre fram tillfälle att tala.
29. 1288 omtalas koppargrufvan vid Falun, 1303 järngrufvor i
Vestmanland och 1328 i Närike. Styffe, Grundregalerna. sid. 44, 47.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
