Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blad ur Martyrhistorien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verktyget för denna underbara vältalighet, nämligen ynglingens mun skulle
krossas med knytnäfslag. Men denna misshandling gjorde det djerfva
vittnet blott ännu trosfrimodigare, och han talade ytterligare med
bloddrypande läppar :o Jag bekänner att Kristus med Fadern och den Helige
Ande är Gud. At honom, som är min skapare och återlösare anbefaller
jag min själ. Ty du kan dock icke genom döden taga mitt lif; utan,
om du dödar mig, skall själen vända åter till sin skapare!“
Nu blef Epipodius lagd på pinbänken, och de på båda sidorna
stående bödlarna måste sönderrifva hans sidor med hvassa jernklor.
Men folket upphof ett fruktansvärdt skri och begärde, att han skulle
öfverlemnas åt dem för att stenas, eller ock att de skulle få lem för
lem sönderslita honom. För att icke uppreta de ursinnigas raseri, lät
domaren bortföra honom och hastigt döda honom med svärd.
Tre dagar derefter blef äfven Alexander förd inför domaren för
att få sin slutliga dom. Denne utfor emot honom: "Vi hafva så
förföljt Kristi bekännare, att du ensam har blifvit Öfrig; ty äfven
stallbrodern i sin dårskap har gått under. Betänk derför hvad du gör och
ära de odödliga gudarne genom att antända rökelse." Alexandersvarade:
""Du stärker mig förträffligt — till gudaktighet. Tror du då, att dessa själar,
som du har marterat, äro förintade? De besitta himmelen. Men deras
förföljare hafva i denna kamp gått förlorade. Det kristna namnet kan
icke utrotas, ty det är grundadt af Gud sjelf. Vår Gud besitter
himmelen, som han skapat. Han håller jorden i sin hand och beherrskar
helvetet. Och, emedan jag nu vet att min käre broder bor i den högsta
glädje, anträder jag min väg dit med ännu fastare steg. Jag är en
kristen, har alltid varit det och skall till Guds ära äfven
fortfarande vara det. Må du pina min kropp. Min själ skall den bevara
och upptaga, som har gifvit mig den." Rasande af vrede och skam
befalde domaren, att Alexander skulle utsträckas och gisslas af tre
bödelsknektar, som måste aflösa hvarandra. Troshjelten lät, under det att han
så marterades, intet af modlös klagan höras, utan bad blott oaflåtligen
Gud om bistånd. Men då han så trots det oupphörliga gisslandet förblef
ståndaktig, sade domaren: "De kristna hafva förfallit i det vansinnet,
att de genom fördragandet af sina marter tro sig hafva besegrat sina
förföljare; derför måste man göra ett hastigt slut på dem. Så skall
Alexander genast fästas vid korset." Vid detta domsslut togo
bödlarne honom och fästade honom vid korset. Dock hafva martyrens
lidanden icke räckt länge.
Ty hans kropp var genom gisselslagen så söndersliten, att köttet
var löst från refbenen och inelfvorna slagna ur sin håla. Den ända
till döds utmattade anropade med sina sista krafter Herren och uppgaf
derpå sin ande. Liken af de båda i lifvet oskiljaktige vännerna
förenade efter döden en och samma graf. Ty de kristna togo dessa hemligen
och begrofvo dem på enslig ort.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
