Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Tyskland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från Tyskland.
"Du är Herren, för mig finns intet godt
utan dig." Ps. 16: 2.
Psalmisten David hade erfarit, att intet godt fanns för honom
utom Gud. Såsom konung hade han rika tillfällen att pröfva och njuta
än af det ena, än af Àet anára; dock blir resultatet af allt: "Herren
är bäst. Ja, det finns intet godt utom honom." Det kan ju synas
så som om verldsmenniskan, hvilken förgätit Gud och frossar i
njutningar af alla slag, hade det godt. Men hennes största lycka i
verlden är hennes största olycka för evigheten. Att ega Gud och hans
välbehag hvilande öfver sig är det högsta man kan önska sig. Man
sofver bättre på en träbänk med Guds frid i hjertat än millionären i
sin mjuka bädd med samvetskval och oro. Här i Tyskland har man
tillfälle att se fåfängan, synden och eländet i många variationer. När
man ser och hör än det ena och än det andra, måste man utbrista och
saga: "Gud, ditt tålamod är stort!" Ja, Gud är långmodig och sen
att straffa. Dock, straffdomarna komma. När syndamåttet är fullt,
kommer vedergällningen. Af hvad jag nu har sagt, torde någon tänka,
att det icke fins någon kristendom i Tyskland. Ack jo, i hvarje stad
ser man stora, präktiga kyrkor, hvilka res?, sig likt jättar öfver de
andra husen. Jag önskar blott, att den religion, som del öfvas, vore
lika jättestor. Men tyvärr är det i de flesta fall blott tomma former. Dock
gifves det dock här och der en och annan pastor, som sjelf upplefvat
hvad han förkunnar. Äfven finnes här frireligiös verksamhet. På vissa
platser är den frireligiösa verksamheten rätt mycket utbredd. Dock är
den icke att förlikna vid den, som finnes i Sverige. Allt går i en mera
tung och tryckt ande. Sångerna, som sjungas, äro förfärligt
långsamma och tråkiga och kunna ej ens jemföras med en släpande
psalmsång i Sverige. Få äro ock de i bland de kristna, som känna det
djupare lifvet med Kristus i Gud, Kol. 1: 27, ehuru jag dock har träffat
någon. Detta kan till stor del bero på de andliga ledarna. Utaf de
tolf kunskap are, hvilka Mose utsände, var det blott två, hvilka sökte
intala folket mod att gå åstad och intaga landet. De tio talade
ganska goda ord om landet (4 Mb. 13: 28), men då det gälde att intaga
det och lefva af dess frukter, då afskräckte de folket. Så är det ock
i vår tid mången, som talar godt om Kristus och hans verk på
korset för oss, men da det gäller att i tron lefva af sanningen och segra
öfver fienderna, då får man höra, att vi äro för svaga. Så helig, o. s.
v., det kan man icke blifva.
Med Guds nåd skola vi dock segra. Pris ske Gud! Många af
de kristna anföra ock rätt ofta hvad den och den pastorn sagt o. s. v.
Här i Tyskland, då jag hört sådant, har jag kommit på den tanken,
att det är nödvändigt att åtskilliga pastorer och predikanter göra djupa
syndafall, ty endast genom sådant blifva de kvitt en skara beundrare. Det
är ledsamt att syndafall inträffa; men äfven sådana kunna få tjäna. En
evangelistskara sådan som det i Sverige finnes i de olika samfunden och
Helgelseförbundet, vet man ej om i Tyskland. Dock må jag säga att, då det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
