Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något för barnen att få.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 23 —
allt detta drog1 förbi hans själs öga liksom ett panorama. Men midt
ibland alla dessa kära minnen stod dock syster Marias bild, såsom den
allra älskligaste. Ack, nu mindes han så väl den lilla bön, som hon
lärde honom, hur var den nu igen? Jo,
O, käre Herre Jesus, du barnens bäste vän,
Bevara mig och syster och låt oss möfs igen!
Ack! jag kan undra hvar hon nu är, och huru hon har det? Så
besynnerligt af baronen, att jag ej får söka reda på den enda släkting
jag har kvar i lifvet, men när jag blir frisk, skall jag utverka mig
deras tillåtelse att söka upp henne Sådana voro de tankar, som
kommo för Gösta på sjukbädden. Utsigterna började nu ljusna. Doktorn
hade gifvit honom godt hopp. Han tyckte nu att hans belägenhet var
ganska dräglig. Ty icke blott blessyren utan något annat band höll
honom kvar i denna sjukbarack. Han hade nämligen under denna sin
sjukdomstid lärt sig älska detta blida väsen, som dag och natt vårdade
honom så ömt. Bekännelsen derom till Martha sjelf hade han icke
vågat yppa. Ty han visste, att han hade intet hopp att vinna henne,
så länge han hade sin sak ouppgjord med Gud om sin själs frälsning.
Vigtigare än allt annat hade det ock blifvit för honom att få frid
med Gud. Derför var han under flera’ dagar i en oaflåtlig kamp inför
Gud om denna menniskans vigtigaste angelägenhet. Men affällingens
kamp är svår, trons öga är så fördunkladt, samvetet är så djupt
såradt af olydnad och oförlåtna synder och Gud synes blott såsom en
vred hämnare. En natt, då allt var tyst och stilla, kom syster Martha
in för att ännu en gång se om de sjuka. Men då hon närmade sig
Göstas bädd, såg hon genast hans förstörda utseende och med växande
oro frågade hon honom om förbandet gått upp eller hvad det var, som
gjorde honom en sådan smärta. Han kunde icke svara, han försökte
att bemanna sig, men kunde icke. Han fattade hennes hand och brast
i gråt; och nu följde en ärlig, uppriktig syndabekännelse från
början af hans studentlif och lifvet på officersskolan, allt, allt måste fram
såsom en flod, som genombryter sina dammar. Han hade aldrig känt
sig riktigt nöjd och säker i synden. Minnet af pi est går den och den
gudfruktiga uppfostran han der fått jemte hans löfte i skilsmessans
stund till Maria hade liksom klara ledstjernor fört honom till besinning
i mången frestelsens stund. Men detta barndomsminne hade ej varit
kraftigt nog att alltid bevara honom ren, Ack nej! Jesus allena är
den ende, som kan gifva oss kraft att segra, och honom hade han ju
öfvergifvit strax han kom till Karlberg. Alla hans fostermoders
förmaningar förmådde intet mot kamraternas lockelser, och snart var den Gud,
som varit hans barndoms bäste vän, åsidosatt och förgäten.
Men här under sjukdoms dagarna hade allt hvad han syndat
vaknat till lif, dels genom Guds röst i samvetet, dels genom syster Marthas
läsande af Guds ord och icke minst genom anblicken af hennes varma
gudsfruktan.
Nu satt hon der stilla och lugn, men visserligen något blek. Hon
hade redan tillsagt honom förlåtelse i Jesu namn, sagt honom Jesu
trofasta försäkran, att den till honom kommer, kastar han icke ut. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
