Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Missionssegrar i Kina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 30 —
för utländska stadsdelen, och vi stodo nu på såk vänlig fot med
sjömännen der, att vårt hem ]?lef en regelbunden samlingsplats.
En af de amerikanska sjömännen omvändes snart och bevisade
flig som en trofast vän. Han gjorde och skänkte oss markiser
till vårt hus, samt ett nätt doptält och underhöll för ett år,
liksom äfven en annan Monoesey-sjöman, en född arbetare. Strax
efter vår ankomst bjödo de oss på en åktur i och kring staden
Tien-tsin, och våra hjertan rördes outsägligt af första anblicken
af detta land och folk. För visso hade vi icke kommit för
tidigt! Än en gång bjödos vi af den nyomvände sjömannen på
en promenad genom staden och kommo då nära Förenta
Staternas konsuls ståtliga residens med den välkända flaggan vajande
för brisen. På andra sidan om vägen var en ledig hustomt,
som frapperade oss. Vi sade skrattande, att om vi vore rika
och kunde göra efter behag, skulle vi välja denna tomt för vårt
framtida verk.
Första söndagen, vi voro i Unions-kyrkan, blefvo vi
mycket intresserade att få för oss visade mr John W. Foster från
Förenta Staterna och äfven två bänkar fulla med engelsk-talande
studenter från kejserliga medicinska skolan. Jag tror, det var
den gladaste öfverraskning i mitt lif att se dessa studenter och
sedan att spörja, att Tien-tsin var en stad full af kollegier, och
att det fans der flere hundra unga engelsktalande män från alla
delar af Kina.
Våra böner hade blifvit besvarade. Vi sjöngo lofsånger
den aftonen af allt hjerta i vårt lilla hem. En sak fattades
dock för vår nya verksamhet — evangelier och traktater på
kinesiska att utdelas på gatorna. Vi gingo äfven med denna
sak till Herren, och svaret kom i en ny vän, som var agent
för Biittiska och Utländska Bibelsällskapet. Sådana
märkvärdiga aftal gjordes med honom, långt utöfver våra drömmar —
att när vi på aftonen gingo hem i det orientaliska månskenets
fulla glans, utropade vi: "Herren har gjort stora ting för oss.
Deröfver äro vi glade." Följande vecka samlades vår första
klass på åtta kinesiska studenter i vårt hem. Vi frågade dem:
— "Ären i frälsta?" De förstodo icke vår mening då, ej heller
på flere följande veckor. Men det blef kärlek från första mötet
med dem alla.
Vi älskade verkligen dessa lifliga, vackra ynglingar. När
några månader senare vår egen käre son Eoy togs bort, logo
vi genom tårarne, ty hade vi icke tolf kära söner i evangelium?
En och en i sänder förökade skaran, en och en i sänder sågo
vi omfatta kristen tro och inträda i Guds tjenst. Dessa voro
bråda, lyckliga "såningsdagar".
De blefvo snart helt ifriga att sälja evangelier till sina
landsmän, och ofta brukade fem eller sex af dem gå ut
tillsammans med famnen full af evangelier och gå fem eller sex
mil (eng.) genom så folkuppfyllda gator, att man ej i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
