Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lejonet, som blef ett lam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— <o —
huru han skulle bli dem kvitt och finna frid. Nu begynte en
härlig tid för predikanten. Med stor glädje vittnade han för
honom om Guds kärlek till fattiga syndare. Han omtalade för
honom, att Gud hade sändt sin son till verlden för att taga alla
hans synder på sig och hänvisade honom till den nåderike
frälsaren, som lät korsfästa sig för vår skull. Ville han tro på
frälsarens nåd, så skulle sorgen tagas bort ifrån hans hjerta och
hans många synder blifva honom förlåtna.
Den arme Taai kunde icke strax fatta denna stora nåd;
men han begynnte att från denna stund ifrigt ropa till Gud.
Efter några veckors förlopp mottog han en morgon sin
faderlige vän med ett ansikte, som var alldeles förändradt. Han
omtalade att nu var sorgen borttagen från hans hjerta och han
kände sig så lycklig. På predikantens fråga om orsaken till
denna förändring svarade han: "Ordet om Jesu kärlek och b!od
har trängt in i mitt hjerta. Jag har måst tänka derpå dag och
natt, och jag har ständigt bedt om att blodet, som blef
utgjutet på Golgata, också mätte taga bort mina synder."
Så var då slutligen den vilde kaffern öfvervunnen af
Jesu kärlek. Lejonet hade blifvit ett lam.
Under de följande dagarna jublade han öfver den saliga
frid, som fyllde hans hjerta. Han ville gerna öfvervara
gudstjensten, som hölls i fängelset om söndagarna, och han fick
tilllåtelse dertill. Bunden till händer och fötter satt han och
lyssnade till en predikan öfver ordet: "När jag ser blodet, vill jag
gå förbi eder!" (2 Mos. 12: 13), och han var mycket tacksam
för all den välsignelse han mottog i denna stund. Då han vände
tillbaka till sin cell, sökte han få veta, om äfven hans
medfångar hade blifvit renade i Lammets blod. Man berättade för
honom, att det icke allenast fanns sådana, med hvilka detta
skett, utan att också i närheten många funnos både hvita och
svarta, som älskade frälsaren. Han fröjdade sig deröfver och
begynte regelbundet att bedja för dem.
Åter besökte predikanten dagligen Taai för att gifva
honom dopundervisning. Ju mer han lärde att förstå de dyrbara
•sanningarna, desto större blef hans längtan efter att blifva döpt.
Det fanns ingen orsak att afslå hans bön, och man beslöt att
döpa honom i fängelset. Denna ovanliga händelse ditkallade
en mängd menniskor. Ibland dessa voro också några vänner,
som hade besökt honom i hans elände och hade bedt för
honom. Före dopet blef ban i flera kristnas närvaro förhörd i den
kristna läran, och han svarade på frågorna med stor
frimodig-net. Han bekände, att han var en stor syndare, men prisade
på samma gång Gud för hans outsägliga barmhertighet. Det
var en gripande syn att se mördaren ligga på sina knän
bunden till händer och fötter med jernkedjor, som rasslade så snart
nan rörde sig, men frigjord från satans band och syndens bojor.
Han låg der som en benådad själ, öfver hvilken änglarna fröj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
