Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Från vår hemlandsmission. Från Nerike.
- Något för barnen att få.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag som örnen fri må fara,
För att med de sällas skara
Möta dig, när morgon gryr.
Conrad.
P. S. Kära helsningar till kamraterna på fältet, hemma och
bland hedningarna, samt till öfriga vänner, som bedja för mig,
särskildt i Uppland och Skåne. D. S.
Något för barnen att få.
Kära små vänner!
Tänk på att du helgar hvilodagen.
Så lyder det förmaningsord, som vi alla, både små och stora, fått
af vår Fader i himmelen och derom handlar också vår
sön-dagsskoltext för söndagen den 6:te mars.
Det är frågan om hvilodagen, den kära söndagen, som
ofta är så efterlängtad af de små efter veckans arbete och
skolgång.
När Gud i begynnelsen skapade himmel och jord och allt hvad
som är i och på den, så tog han sjelf undan den sjunde dagen att
hvila på, och nu unnar han oss samma sabbatshvila efter de sex
dagarnes arbete och möda — en dag, som vi få afskilja för Honom och
hålla helig, en dag, då vi få sitta vid Jesu fötter och hvilande ut från
allt arbete lyssna till de nådefulla ord, som gå från hans mun.
O, hvilken vis, nådefull och barmhertig Fader vi hafva, som gaf
oss sin egen dag till hvilodag; jag är säker om, att alla barnen vid
veckans slut gerna instämma i sångarens ord och sjunga:
Välkommen sköna sabbatsdag
Vid arbetsveckans slut!
Låt min trötta kropp och själ
Hos dig få hvila ut!
Få vi icke leka då, onkel!? hör jag utropas från tusentals
barnamunnar. Sakta bara, barn små! Så skola vi med Guds nåd äfven se
på den saken. Barn och lekar de höra ju ihop, men den vise Salomo
säger, att "allt har sin tid"; arbeta har sin tid, leka har sin tid, all
hvila har sin tid! Hvad var nu söndagen? Det var: Herrens dag och
vår hvilodag; huru skulle den användas? Den skulle vi hålla helig,
afskilja åt Gud för att mera odeladt umgås med honom i bön, i sång
och i hans ords läsande och begrundande. Och vet ni barn, har detta
blifvit eder mycket kärt och dyrbart, så hinna ni sannerligen icke
mycket leka den dagen. — "Ja men, onkel Eric, vi äro inga gamla onklar
och tanter vi! Yi äro barn med kvicksilfver i benen och sprudlande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 17:46:02 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ts/1898/0105.html
