Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något för barnen att få.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 119 —
rer och evangelister lemnat sina lif för Jesus, såsom i Kina och på
Söderhafs öarna. .
Vi, som hafva den förmånen att lefva i ett evangeliskt land,
behöfva ej besegla vår trohet mot Jesus och sanningen med våra lif; vi
få på ett annat sätt visa vår trohet, nämligen genom att öfvergifva och
bestraffa synden och derför utstå hån och försmädelser, ja, förlust af
timliga fördelar, alldeles som den lille gossen, som icke kunde förmås
att tala osanning, fastän han blef lofvad rik ersättning derför.
En köpman från England, som åtnjutit stor välsignelse af Gud i
sin affärsverksamhet, berättar följande:
"När jag var 15 år gammal, hade min fromma men fattiga
moder skaffat mig plats hos en landtbrukare några mil från London. En
dag väntade min husbonde en annan landtbrukare från en aflägsen ort,
som var spekulant på en af bans hästar. Djuret hade vissa fel, som,
§m spekulanten vetat det, skulle hafva afskräckt honom från att
fullfölja köpet.
Samma dags morgon, som köpet skulle afslutas, sade herr Morris
till mig: "Hör pä, Sam!- Om nu den främmande herrn frågar dig, om
hästen har några fel, så måste du tvärsäkert svara: "Nej visst icke,
min herre! förstår du?" "Ja, jag förstår," sade Säm med blossande
kinder, "men jag kan icke göra det, ty jag vet ju, att hästen har fel,
och jag kan icke säga en osanning. Min mor har lärt mig att tala
sanning, och jag har aldrig i mitt lif sagt en osanning och vill derför
icke börja att göra det nu."
Herr Morris blef mycket ond häröfver, men sade temligen
vänligt: "Hjelp mig nu, min gosse, att få hästen såld, så skall jag öka
på din lön hos mig." "Ack herre, jag kan icke, jag kan icke," var
Sams ödmjuka men bestämda svar. "Nåväl," sade min husbonde, "om
du ej gör som jag säger, så skall jag låta dig smaka piskan, så att
du aldrig i ditt lif glömmer det." Jag svarade honom då: "Stryk
kan-jag ta, men min bibel säger mig, att alla lögnare skola bortvisas ifrån
Guds ansikte och kastas i den brinnande sjön, och der vill icke jag
ligga en gång, och derför kan jag ej tala osanning." "Gör som du
vill, men akta dig för följderna af din vägran," sade herr Morris och
slog igen stalldörren, så att det dånade. O, huru bekymrad jag var!
När han hade gått, kröp jag upp på stallskullen och bad min Frälsare
under tårar att stå mig bi, att jag icke måtte förneka honom genom att
ljuga.
I detsamma kom den väntade köparen ridande upp till
herrgården, för att underhandla om hästen, och jag skyndade ned i stallet
för att hafva allting i ordning.
Då jag ledde ut hästen på gården, frågade köparen min husbonde,
om hästen var fullt färdig och ej led af de och de felen, men herr
Morris bedyrade, att hästen var felfri. Och för att ytterligare bekräfta
hvad han sagt, så frågade han också mig med en sidoblick, om icke
hästen var fullkomligt frisk? Nu gällde det; min moders kära ansigte
stod i minnet framför mig. O,’tänkte jag, nu skall jag ej kunna hjelpa
henne med min aflöning, ty troligen blir jag bortkörd från min plats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
