Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Getsemane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- 130 -
Men under trädens skugga, der sofva de så sött,
Som du med kärlek fostrat, som du med smärta födt
Ack! Anden är nog villig, men vår natur är svag.
Så har det alltid varit, så är det än i dag!
När ovän-skaran nalkas med stafvar och med bloss,
Du träder huld emellan och modigt räddar oss.
"Säg, är det mig I sök en, så låten dessa gå,"
Så säger du — men Judas förråder dig ändå.
Nog vill mitt hjerta brista, att så jag kostat dig.
Men aldrig vill jag mista, hvad du har gjort för mig.
Din blodsvett, dina tårar i mörkt Getsemane
Mig, arm och brottslig, räddat ifrån sförtappelse.
Så lär mig, käre Herre, att vaka städs och be,
Som du om natten gjorde uti Getsemane,
Att när som mörkrets skaror här vilja gripa mig,
Jag emot dem mig rustat i bönekamp med dig.
O, sänd mig då din ängel, som vill hugsvala mig,
När själen djupt i stoftet i ångest böjer sig.
Ja, kom att sjelf mig lara i "mitt Getsemane"
Att till din fader säga: O, låt din vilja ske.
Eric.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
